Tänk vad mycket man kan bråka om!
När jag var på semester gick det plötsligt FYRA dagar utan att han hörde av sig, FYRA dagar NOLL mail! Det har aldrig någonsin hänt sen jag träffade honom i november 2007. Vid närmare eftertanke har det aldrig ens gått 48h utan att han hört av sig. Lugn och ro och avslappninga alltså? Åh nej så bra funkar inte psyket, dag 1 och 2 var det skönt, dag 3 började en krypande oro sprid sig. Vad hade hänt? Lever han eller har han gjort allvar av sitt hot att ta sitt liv? Eller sitter han i häkte av någon anledning? För att inte låta oron grusa de härliga semesterdagarna skickade jag ett sms till hans mamma och frågade om allt var bra med barnen. Jag fick ett snabbt svar att det var toppen. Då kunde jag slappna av! Men bara nån timme senare trillade första mailet in, och sedan var dte igång igen...
Många frågar; vad skriver han då? Och det är så svårt att återberätta. Han hittar alltid något att bråka om, dagisavgiften, barnbidraget, min profilbild på facebook...Så fort jag gått honom till mötes i en fråga, hittar han på något nytt att bråka om. Han har länge varit på mig att jag inte får använda en profilbild på facebook där vår yngsta dotter syns. Jag vet att det finns de som har nolltollerans mot att visa bilder på sitt barn på Internet, och det har jag full förståelse för, även om jag inte delar den instälningen. Problemet med T är att han själv gladeligen lagt ut bilder på barnen tidigare, men när JAG gör det, då är det en hemsk sak att göra. Så trots att jag tyckte det var löjligt gick jag honom till mötes och bytte profilbild. Till en bild på mig iförd endast badräckt, på den underbara stranden utanför vårt hotell. Haha, där fick han! (Jag lät min barnsliga sida få komma till sin fulla rätt! Han skullen nämligen aldrig ha accepterat att jag hade en så lättkkädd profilbild under vår tid tillsammans... Så med andra ord, jag gjorde som han bad mig, men jag gjorde det ändå så jag visste att det skulle reta vansinne på honom!
Och mycket riktigt, snart fick jag ett mail där det stod:
Vad bra att du äntligen bytt profilbild. Synd bara att den nya bilden är så porrig, stackars barn som har en sådan mamma.
Någon timme senare, ett nytt mail (bara för att belysa hur omöjligt det är att hänga med i hans svängningar):
Vad bilden ser härlig ut. Vart är den tagen? Kram från oss tre
Därefter ytterligare 4 mail med tema badbild! Varav ett var till soc och cc-at till mig, där han skrev att det väl knappast lämpligt att deras mamma använde en bikinibild som profilbild på facebook. Då kunde jag inte låta bli att skratta! Skulle samma socialtjänst som inte tycker det är ett problem att en aspackad man har hand om en 2-åring och en 4-åring bry sig om en stackars bild på facebook? Skulle väl iofs inte förvåna mig med tanke på hur uselt vårt samhällssystem fungerar. Och eftersom en brottslings rättigheter är viktigare än ett brottsoffers säkerhet, så kanske en profilbild är mer upprörande än berusning bortom all sans? Jag har såklart inte svarat honom någonting i denna fråga, det angår inte honom på minsta vis vad jag har för profilbild!
Ett annat bråk han precis tagit upp är dagistider. Eftersom han nu är arbetslös får han bara ha 30h på dagis, och han har skickat 6 mail och berättat för mig att jag inte får lämna förrän kl 09 på måndag. Han vet att det skulle ställa till det förskräckligt för mig, eftersom jag då inte hinner i tid till jobbet. Jag ringde dagis och stämde av att när jag lämnar måste det ju vara mina tider som gäller, sen får han lämna kl. 09 den måndag han lämnar och jag hämtar. Självklart var det så. Och självklart hade han inte brytt sig om att kolla det innan han började bråka med mig om det. Inte heller det har jag svarat på...
Det var en liten uppdatering, det finns mer att skriva om nedlagd förundersökning, överklagan, psykolog, kriminalvård, hans nya, min "nye", men det får bli nästa inlägg. Kan bara tillägga att jag pratat i telefon med min italienare varje kväll, och han tänker komma på besök nästa helg! Det känns underbart med besöket, men vi vill nog lite olika saker.
