Kungen hade varit lättare att få tag på!
Redan på förhöret med polisen direkt efter händelsen i måndags påtalade jag att jag borde gå på rättsmedicinsk undersökning. Jag hade inga synliga märken då, men jag kände att det skulle bli blåmärken efter hans fingrar. Poliskonstapeln höll direkt med och sa att om inte någon ringde upp mig från polisen imorgon skulle jag ringa dit och kolla.
Måndag morgon kunde jag konstatera att det fanns tydliga fingeravtryck på båda mina armar. När ingen hört av sig på måndag klockan 11 ringde jag 11414 för första gången. Nio (9!!!) försök skulle det ta innan jag fick tag på rätt person. 2 gånger kopplades jag bort istället för att kopplas vidare, 2 gången kopplades jag till en reception där ingen svarade och inga meddelande kunde lämnas. På femte försöket fick jag äntligen ett namn på vem som blivit handläggare i ärendet, men inget svar där heller på de två första försöken. Jag frågade telefonisten om hon kunde ta ett meddelande åt honom men det kunde hon inte. Nehej. På telefonsamtal 7 fick jag tag på denna handläggare som sa att "ärendet passerat hans bord, men nu blivit tilldelad en handläggare på avdelningen familjevåld". Jaha ett nytt namn men iaf ett direktnummer. På första försöket dit inget svar, på andra försöket en telefonsvarare som berättade att "den du söker har gått för dagen och återkommer imorgon 08.00". Jaha, en hel dag utan att ha lyckats få rätt polis i telefonen. Vore ju bra om jag fick tag på honom innan blåmärkena läkt....
08:10 nästa morgon ringde jag och fick tag på honom, Hipp Hipp Hurra! Jag började med att fråga om det stämde att det var han som hade hand om mitt ärende.
- Tja, det är sanning med modifikation, sa han. Jag har ärendet på mitt bord men jag har inte hunnit titta på det. Jag är ledsen men jag har så hemskt mycket att göra.
- Ja, jag bara undrar om jag inte borde gå på en rättsmedicinsk undersökning och fota blåmärkena han gav mig?
- Ja, jo, absolut! Jag försöker trolla fram en tid till dig idag. Jag ringer upp så fort jag fått tag på dem.
Efter ca 2 timmar återkom han med besked om undersökningstid idag, men påpekade igen hur mycket han hade att göra och eftersom mitt X varit gripen men blivit släppt så hade åklagaren gjort bedömningen att han inte utgjorde någon risk och därför prioriterades ärendet ner. Jag kunde ju inte låta bli att undra hur lång tid det skulle tagit innan någon från polisen kontaktade mig om inte jag ringt dem 9 (!!!) gånger på ett dygn. Och om det inte var för att jag varit igenom den här svängen förut så hade jag ju inte vetat hur viktigt det var att få skadorna dokumenterade. Och alla andra kvinnor i min sits (för jag är ju väldigt långt ifrån ensam tyvärr), hur många av dem hade orkat ringa 9 gånger?
Utöver det har jag idag pratat med råd-och-stöd 2 gånger, Trappan (ett stödprogram för barn som bevittnat våld) 1 gång, socialen 3 gånger och min kontakt på kriminalvården 1 gång. Himla tur att jag var hemma från jobbet idag, för jag hade ju knappt hunnit lyfta pennan mellan alla dessa samtal... Mellan allt detta ska man försöka få ihop ett "vanligt" livspussel, med småbarn, arbete och sociala kontakter.
