Sabotage och Personsäkerhet
Och ibland slutar lyckan tvärt. På lördagskvällen när jag satt och spelade kort med mina föräldrar och syskon fick jag mms från Bästisens Mamma (som bor mittemot Honom). Det var en bild på deras bil som stått hemma medans de varit bortresta över midsommar. På bakdörren hade någon sprayamålat med svart färg. Det tog mig inte en sekund att lista ut vem det var, jag hyser inte minsta tvivel om att han varit framme. Han blev ju så arg när hon kom inrusande och hjälpte mig på måndagskvällen. Rent teoretiskt skulle det kunna vara en full tonåring, men bara just på deras bil? Nej, skulle inte tro det! Jag blev rosenrasande, jag skämdes och jag kände dåligt samvete, att denna underbara familj måste utstå hans hat pga mig. Och för en gångs skull blev jag faktiskt rädd. Herregud, vad blir nästa påhitt? Att han krossar en ruta för dem? Förstör något i deras trädgård? Än en gång har han visat att han inte har några som helst spärrar...
Igår ringde en polis upp mig från "personsäkerhetsavdelningen". Visste inte ens att det fanns en sådan. Hon hade utfört en riskanalys av min situation, och efter att ha gått igenom de polisanmälningar som kommit in kunde hon konstatera två saker:
1. Att Han är i väldigt dåligt psykiskt skick
2. Att det finns risk för min säkerhet, att han kan upprepa tidigare beteenden.
Det hade jag kunnat berätta för henne så hade hon sluppit göra sin "riskanalys". Hon var trevlig, vi pratade lite sen lade vi på efter att hon sagt att jag alltid kunde ringa om jag undrade något. Jag kände mig förvirrad. Vad hade syftet med samtalet varit? Vad ville hon ha sagt? Att hon fyllt i de papper som skulle fyllas i och nu hamnar de i en pärm alternativt en hög någonstans? Nej, jag förstod inte men orkade inte fördjupa mig i det...
Sen ringde socialen och eftersom vår handläggare är på semester var det en ny handläggare, och ett vagt förtroende väcktes under vårt samtal. Han var mer bestämd en vår ordinarie, sa flera gånger "det här är inte okej". För det är precis så det känts förut, att Hans beteende varit ok i soc ögon, så det var så skönt att höra att det inte var det. Handläggaren tyckte att det varv konstigt att han inte fått in en socanmälan från polisen. Med tanke på hur stressad (och ointresserad) utredaren låtit så tyckte jag inte alls det var konstigt. Handläggaren sa att han försökt nå polisen hela dagen men inte fått tag på honom. (Se mitt tidigare inlägg "Kungen hade varit lättare att få tag på").
Men idag har varit en bra dag, hade en vän här på middag och det värmde i själen. Har sovit gott och hunnit städa. Livet med allt sitt kaos rullar vidare...
