ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Kontakt med media

Publicerad 2014-05-30 20:26:50 i Allmänt,

Jag har fått kommentarer både IRL och här på bloggen att jag borde kontakta media angående åklagarbeslutet att lägga ner förundersökningen pga att brottsligheten kunde inkluderas i tidigare dom. Så en kväll i veckan slängde jag iväg ett mail till lokaltidningen, och kors-i-taket, en reporter ringde upp mig följande dag! En trevlig kvinna, i min ålder att döma av rösten. Hon ville börja nysta i det hos åklagaren, så hon bad mig maila in en kopia på beslutet, med både åklagares namn och ärendenummer.
 
Bara ca 30 min senare ringde hon upp mig igen och berättade att hon pratat med åklagaren. Hon (åklagaren) hade förklarat att eftersom domen var citat "väl tilltagen" slut citat, så var det inte meningsfullt att driva ett åtal om en så ringa förseelse som detta. Hon påpekade dock att kronofogden kunde hjälpa mig att få ut mina saker, att nedläggningen inte innebar att "han har rätt till mina saker". Så reportern sa nästan lite urskuldande att det skulle bli svårt att skriva något om detta. Och jag förstod henne (reportern) absolut men jag sa också att jag var orolig att han nu hade "fribiljett" och att om jag polisanmälde andra brott som t.ex. ofredande skulle detta också vara "inkluderat i domen".
- I så fall kontaktar du oss igen, sa hon och det gav mig lite tröst.


När vi lagt på hann jag fundera igenom vad hon sagt. För det första; undrade jag hur åklagaren reagerat när en journalist sökt henne. Är det  vardagsmat för dem? Jagf hoppas iaf att hon hajade till lite. Det känns som att de läser varje polisanmälan om våld i nära relationer med stäpeln "förundersökning nedlagd" i högsta hugg, utan att reflerktera över att stämpeln påverkar många kvinnors liv... Kanske hon åtminstonde fick sig en funderare. Eller så svarade hon reflexmässigt och hade glömt samtalet i samma stund de lade på, vad vet jag?
 
För det andra; och nu blev jag arg, "väl tilltagen dom"?! Han dömdes för olaga hot (att döda mig), misshandel på mig när jag höll vår yngsta dotter i famnen, och rattfylleri, och påföljden blev ett behandlingsprogram i frivården. Om det är väl tilltaget straff så undrar jag vad ett normalt straff för dessa tre förbrytelser vore? Väl tilltaget?! Jag tyckte det var väldigt väldigt milt!
 
För det tredje; jaha kronofogden alltså, en ny instans att blanda in i den här soppan som just nu utgöre mitt liv. Nya kontaktpersoner, nya regler, nya väntetider... Jag får väl först testa om det räcker att säga att jag ska gå dit, fast det tro jag inte.
 
För det fjärde; är jag svartlistad bland åklagarna nu? Fast eftersom min galne förbrytare redan fått en "all-inclusive"-dom så spelar ju det inte någon roll!
 
 

Bråk om barnen

Publicerad 2014-05-27 22:13:15 i Allmänt,

Vår muntliga överenskommelse om barnen har varit att han har dem varann tisdag-söndag och att hans mamma då är med. Denna vecka (som egentligen är hans) är farmor bortrest, och han lovade henne (och mig) att barnen skulle få bo med mig under tiden hon inte var hemma. Det accepterade han utan problem, just då när vi diskuterade det. Ett ögonblick kunde man nästan tro att det var en helt normal konversation mellan tre vuxna människor. Och bara för ett ögonblick lät jag mig slappna av och glömma vad det är för typ av person jag har att göra med, och undrade om han kanske ville ha dem bara över helgen, fredag till söndag alltså. Jo det lät kanske bra, men han ville inte ge mig ett svar direkt där och då, och jag som den naiva dumbom jag är sa glatt att vi kunde höras om saken. Och hörts har vi minsann gjort. Först bråkade han som bara den angående förra helgen (min helg, när vi hade sedan länge bokade planer).
 
När han inte kom någon vart började han bråka om den här veckan. Till saken hör att minstingen fick vattkoppor i fredags och är riktigt dålig. Igår kväll skickade han:
 
21.03 Jag kan hämta dem ikväll med socialtjänst och polis om du vill. Varför göra det enkla svårt. Barnen har det så bra med mig så. Mycket lugnare tillvaro.
 
21.04 Du nekade mig dem förra helgen och nu ska du använda dem som ett vapen. Det är jättelågt...Det trodde jag inte om dig. Du tillvaratar inte barnens rättigheter.
 
Jag 21.05 Javisst, om du tycker det är en bar idé att rycka upp ett sjukt barn som sover så säger det det mesta om dig. Sjunka lägre än dig går inte. (Jag skäms att jag nedlät mig till att skriva så, då visade jag ju bara att jag visst sjunkit till hans nivå, men jag var så arg att jag inte kunde låta bli! reds anm)
 
Han 21.07 Det är faktiskt nästan så jag tycker synd om dig ibland. Att du ska använda barnen. Sjunka lägre än dig går inte. Hur var det med äldsta dotterns blåmärke? (Han har tidigare antytt att jag skulle ha orsakat det, grrr)
 
Det är helt omöjligt att föra en logisk kommunikation med honom. Tänk om han hade haft lite förstånd att inse att en riktigt sjuk 2-åring kanske inte ska separeras från sin största trygghet? Att även om han vill ha barnen så kanske han får ta ett steg åt sidan för barnens skull? Men nej, han kommer alltid först. Det han vill är det viktigaste, barnen kommer i andra hand. Ett tydligt sådant exempel var när äldsta dottern grät för att hon glömt sin barbie hos pappa. Jag smsade att vi skulle komma tillbaka och hämta den och han skrev ok. Men när jag sen ringde på 5 min senare vägrade han öppna. Kokande av ilska fick jag sätta mig i bilen och försöka trösta en hysterisk fyraåring och förklara varför pappa inte öppnade, utan att säga något dumt om honom. Hans ilska mot mig är viktigare än dina känslor kunde jag ju inte säga så jag fick hitta på en vit lögn om att han kanske gått till affären. Och jag hatade honom för att han fick mig att sitta och ljuga inför min dotter. Och jag hatade honom ännu mer för att han var orsaken till hennes tårar...
 
Tillsist, efter jag vet inte hur många sms, tröttnade jag och skrev till hans mamma hur situationen var. Hon skickade ett skarp sms till honom (jag fick en kopia) och befallda att han skulle besinna sig och vara nöjd med att få barnen på fredag. Och faktiskt, efter det var det tyst i dryga timmen (hallelulia!) Sen kom det ett "snällt" sms om tänk vad mysigt vi skulle kunna ha det tillsammans, om jag bara gav det en chans till...
 
 
 

Är psykiatrikern på beroendekliniken medberoende?!

Publicerad 2014-05-26 21:29:15 i Allmänt,

Jag tror inte att jag varit så svårt sjuk som medberoende av den enkla anledningen att jag inte fattat att han varit alkoholist (fast även det kan ju vara en del av att vara medberoende). Men just nu tänker jag mer på att den som är medberoende brukar utveckla ett beteende för att underlätta för missbrukaren. Ljuga för att gömma hens tillkortakommande, skoja bort saker som borde tas på allvar. Ett av de värsta exempel jag hört på detta medsjuka beteende var en kvinna som bäddade med kisskydd ( ni vet, plastad frotté) åt sin make eftersom han brukade bli så full att han kissade i sängen! Om han nu dricker så vettlöst mycket kan han gott få ägna morgonen åt att skrubba rent hela sängen! Fast det gjorde ju såklart hon åt honom...
 
Andra exempel är att alltid komma med ursäkter:
 
"Oj nu har han visst fått i sig lite förmycket, men det är ju lätthänt på en kräftskiva"
"Han tål ju inte sprit, den där jäkla spriten"
"Vi hade hemskt gärna kommit på kalas i eftermiddag men X har fått migrän så det går tyvärr inte"
 
Själv har jag bara vid ett fåtal tillfälle ägnat mig åt sådana "cover-ups" helt enkelt för att jag oftast inte fattat att han var full. Men vid ett tillfälle hade vi ett äldre par som bodde grannar med oss på fika. Mitt X sa knappt ett ord på hela fikastunden (trots att det var lika mycket hanns vänner) och verkade få kämpa för att hålla sig vaken. "Herregud är han full klockan två? Nej det måste vara något annat" Men jag pratade iaf dubbelt så mycket för att dölja hanns tystnad...
 
Eftersom han åkte fast för rattfylleri blev han av med körkortet. Han fick sedan gå på läkarkontroll och ta diverse prover, levervärden, dopingtester mm. Provet gav då utslag på morfinalkaloider, föga förvånande då han missbrukat alla smärtstillande preparat han fått tag på. Eftersom han inte hade ett recept att visa upp klassades detta som illegal användning, och han riskerade att få leva utan körkort ännu längre. Men då är den ansvariga psykiatrikern på beroendekliniken så vänlig (???) och skriver ett intyg till honom, att han visst haft medicinsk användning av tabletterna. Ett klassiskt medberoende-beteende; underlätta för missbrukaren och gör så att han slipper ta konsekvenser av sitt handlande. Men en läkare på en beroendemottagning ska väl inte gå i en sådan fälla? Eller är det något jag missat?

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela