Är psykiatrikern på beroendekliniken medberoende?!
Jag tror inte att jag varit så svårt sjuk som medberoende av den enkla anledningen att jag inte fattat att han varit alkoholist (fast även det kan ju vara en del av att vara medberoende). Men just nu tänker jag mer på att den som är medberoende brukar utveckla ett beteende för att underlätta för missbrukaren. Ljuga för att gömma hens tillkortakommande, skoja bort saker som borde tas på allvar. Ett av de värsta exempel jag hört på detta medsjuka beteende var en kvinna som bäddade med kisskydd ( ni vet, plastad frotté) åt sin make eftersom han brukade bli så full att han kissade i sängen! Om han nu dricker så vettlöst mycket kan han gott få ägna morgonen åt att skrubba rent hela sängen! Fast det gjorde ju såklart hon åt honom...
Andra exempel är att alltid komma med ursäkter:
"Oj nu har han visst fått i sig lite förmycket, men det är ju lätthänt på en kräftskiva"
"Han tål ju inte sprit, den där jäkla spriten"
"Vi hade hemskt gärna kommit på kalas i eftermiddag men X har fått migrän så det går tyvärr inte"
Själv har jag bara vid ett fåtal tillfälle ägnat mig åt sådana "cover-ups" helt enkelt för att jag oftast inte fattat att han var full. Men vid ett tillfälle hade vi ett äldre par som bodde grannar med oss på fika. Mitt X sa knappt ett ord på hela fikastunden (trots att det var lika mycket hanns vänner) och verkade få kämpa för att hålla sig vaken. "Herregud är han full klockan två? Nej det måste vara något annat" Men jag pratade iaf dubbelt så mycket för att dölja hanns tystnad...
Eftersom han åkte fast för rattfylleri blev han av med körkortet. Han fick sedan gå på läkarkontroll och ta diverse prover, levervärden, dopingtester mm. Provet gav då utslag på morfinalkaloider, föga förvånande då han missbrukat alla smärtstillande preparat han fått tag på. Eftersom han inte hade ett recept att visa upp klassades detta som illegal användning, och han riskerade att få leva utan körkort ännu längre. Men då är den ansvariga psykiatrikern på beroendekliniken så vänlig (???) och skriver ett intyg till honom, att han visst haft medicinsk användning av tabletterna. Ett klassiskt medberoende-beteende; underlätta för missbrukaren och gör så att han slipper ta konsekvenser av sitt handlande. Men en läkare på en beroendemottagning ska väl inte gå i en sådan fälla? Eller är det något jag missat?
