ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

En riktig skitdág!

Publicerad 2014-10-22 22:04:08 i Allmänt,

Igår var en riktig skitdag. För det första gick allt fel på jobbet, så där som det gör ibland. Sen fick jag mail från T.
 
Jag kom inte på utvecklingssamtalet du bokat in, jag fick en egen tid senare, Sen träffade jag Stora ute på gården på dagis. Hon blev jätteglad. Sa att hon ville följa med mig hem istället för dig. Så började hon gråta.
 
Trots att förståndet sa mig att det säkert var lögn skar det i hjärtat ändå.
 
Sen ringde socialen, och berättade att de fått in en anonym anmälan gällande både mig och pappan. Oro för att pappan drack när han hade barnen, inte tog ansvar och var omdömeslös. Att jag inte fick det stöd jag behövde och inte orkade ha barnen själv på heltid. Att jag lämnade barnen till pappa trots att jag visste att det var oroligt där. Att jag inte klädde barnen ordentligt till dagis och de därför riskerade att bli sjuka. Att jag var egoistisk som lämnade ett sjukt barn till dagis för att själv kunna åka till Italien.
 
Egentligen känns det inte så viktigt att fundera på vem som gjort anmälan, men jag undrar ändå, vem i all sin dar har tillgång till all denna info?! Anmälaren visste saker jag inte ens skrivit på bloggen...Hade ju legat nära till hands att tro att det var T, men eftersom anmälan gäller även honom tror jag inte det. Visserligen kunde han varit så slug att han anonymt anmälde sig själv också bara för att jag inte ska misstänka honom. Men han skulle aldrig använt så skarp kritik mot sig själv. Barnens farmor? Någon dagisfröken? Hans nya? Ja som sagt, egentligen spelar det ingen roll. Att jag inte skulle klä barnen ordentligt och de därför skulle bli sjuka skrattar jag bara åt. Att jag inte får det stöd jag behöver håller jag med om helt och hållet. Tyvärr håller jag även med om att jag var egoistisk när jag lämnade Lilla till dagis för att kunna åka till Italien (även om hon verkade må bra på morgonen). När handläggaren läste upp att jag lämnade barnen till pappan trots att jag visste att det var oroligt där protesterade jag direkt:
 
- Men vad har jag för val?! Jag har ju inga juridiska rättigheter!
- Neej nej det har du ju inte att neka honom att träffa barnen. Ja det är ju svårt. (Favoritrepliken i repris, se tidigare inlägg). Det du kan göra är ju att du hämtar hem barnen om du misstänker att han är full och inte kan ta hand om dem...
- Jaha så då ska jag åka hem till mannen som flera gånger misshandlat mig?!
 
Det hade hon inget svar på. Sen berättade hon att hon pratat med dagis angående den pågående utredningen och att Lillas fröken sagt att hon ibland kom till dagis smutsig och med "full blöja". Jag frågade om hon visste om det gällde mina eller hans veckor, men det hade inte fröknarna vetat heller. Det fick mig att känna mig väldigt illa till mods. Var jag, utan att veta om det, en försummande mamma som inte gav mina barn den omvårdnad de behöver? Vilken mamma lämnar sitt barn smutsigt till dagis? Samtidigt gjorde det mig förbannad att dagis sagt detta till soc utan att nånsin ha tagit upp det med mig. Jag tänkte ringa dem imorgon och fråga om det....
 
Sen ägnade hon resten av samtalet åt att säga att de inte kunde göra något.
- Så du menar att mina barn är trygga hos sin pappa? propsade jag.
- Ja just nu gör vi bedömningen att han är en välfungerande förälder. Fast det är klart, det ligger ju viss oro i detta med alkoholen...
 
Som vanligt då. Inga klara raka besked. Ingen hjälp. Lägg ner hela socialen....
Efter detta samtal fick jag en sprängande huvudvärk. Som höll i sig ända tills jag stegade in på kvinnofridsmottagningens gruppsamtal på kvällen. Tack gode gud att den finns!
 
På kvällen frågade jag Stora om hon träffat pappa och om hon blev glad då.
- Nej jag grät för jag ville följa med hem till honom. Jag ville bara vara där en dag till.
Så det var inte total lögn från hans sida. Han hade bara förvridit sanningen så att det skulle göra lite mera ont i mig. Senare på kvällen fick jag ett mail till från T:
 
Du kan väl lyssna på Stora att hon vill va med pappa? Kan vi ses på lördag? Lät på stora som om hon var desperat, hon vill inte vara med dig. Sen hade hon en kompis som skulle följa med hem och leka. Någon som inte gått på dina lögner.
 
Jag blir så trött.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-23 11:11:15

Det är inte jättesvårt att manipulera ett litet barn till att gråta...

Postat av: Maria

Publicerad 2014-10-23 11:14:26

Hahaha. Jag lämnar mitt barn smutsigt till dagis, vem tusan håller en unge ren hela tiden. Min HATAR att bada. Och hur nyttigt är tvål egentligen? Och varmt vatten. Smuts är inte farligt.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela