ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

När polisen inte gör nånting...

Publicerad 2014-10-20 18:16:00 i Allmänt,

S har flera gånger sagt att han "vill prata med T". Jag har varit lite kluven inför det. Å ena sidan vill jag inget hellre än att någon sätter T på plats, å andra sidan protesterar min moral mot att ta lagen i egna händer på det sättet (jag är inte så naiv att jag inbillar mig att det skulle vara ett vänskapligt samtal). Hade detta varit för ett år sen skulle jag inte ens övervägt att medverka till något som kan betecknas som olagligt. "Det där tar polisen hand om. Socialen hjälper dem som behöver hjälp". Trodde jag för ett år sen. Nu har jag gång på gång fått bevisat för mig att så inte är fallet, både socialen och polisen står och rullar tummarna medan T gladeligen fortsätter sina trakasserier, med mera vatten på sin kvarn för varje nedlagd förundersökning...
 
Så uppgivet men också med visst hopp gav jag Ts telefonnummer till S. Skulle S lyckas skrämma T till tystnad, till att slutligen lämna mig ifred? Det var iaf en ny metod, tidigare ej testad på T. S ringde T, men som jag varit övertygad om så svarade inte T. Då komponerade S ett sms, vars andemening var att om T gjorde illa mig eller barnen skulle han själv inte vara hel sen. Och han började meddelandet med att presentera sig som S från Italien, så det inte skulle råda några tvivel om vem som skrev. Hans sms var raka motsatsen till T's dolda hot, budskap mellan raderna och fega sätt att slingra sig. Men å andra sidan var det ju otvivelaktligen ett olaga hot, dessutom med skriftligt bevis. Men det berörde mig inte för tillfället. Med tanke på hur ointresserade svensk polis verkar vara av att utreda olaga hot från en svensk medborgare så tvivlar jag på att de gör annat än rycker på axlarna åt ett hot från någon som är bosatt i ett annat land.
 
Responsen lät inte vänta på sig, fast jag såg det först några timmar senare när jag stod i kön till säkerhetskontrollen på flygplatsen i Italien, med S utom hörhåll på andra sidan ett tjockt plexieglas. Nu när jag ville ha honom nära! Jag hade stängt av spärren på T´s nummer eftersom jag försökt få tag på honom tidigare. Hans svar på det var:
 
Så bra att du äntligen tagit ditt förnuft till fånga.
 
Och nu utnyttjade han det igen till fullo. Tre missade samtal och ett antal meddelanden. Bland annat:
 
Barnen är hemma tills din pojkvän slutat med olaga hot. Händelsen är polisanmäld.
 
Och lite senare:
 
Polisbeskydd är beställt.
 
Men höjden av ironi var ändå följande dag när T ringde mig och ville ha mitt medlidande.
- Jaaa det här var ju inte vad jag ville. Att få ett mordhot över mig.
- Nej men vet du vad? Det var inte vad jag ville heller i höstas, när DU mordhotade MIG.
- Det där vet jag inget om, sa han, genast hal som en ål och på sin vakt. Förresten har du inga bevis!
- Du är redan dömd för det, jag behöver inga mer bevis!
- Det är bara ord mot ord...
 
Trots det tragiska kunde jag ändå skratta åt det idiotiska i att han trodde att jag skulle tycka synd om honom! Men tyvärr verkade inte detta heller ha någon effekt på T, följande dagar ramlade mailen in. Efter ca 2 dygn satte jag tillbaka blockade på hans nummer, vilket var en enorm lättnad. Hur hade jag överlevt innan jag installerat den appen?! "Larvigt av dig" var responsen på det.
 
Först försökte T som vanligt att vända detta till sin fördel och skrev att han "var beredd att inte ta detta till nästa nivå om du bara börjar bete dig ansvarsfullt och sammarbeta". Det borde jag förutsatt, att T skulle försöka använda även detta att hota mig med... Men det tänkte jag inte låta honom göra, så jag skrev bara att han får göra vad han vill, vad S skriver är hans ansvar inte mitt. Och faktiskt, då släppte T den attityden. Men han har fortsatt spela på detärsåsyndommig-grejen...
 
 

Kommentarer

Postat av: Rebecca

Publicerad 2014-10-20 19:40:41

Tack för en fin blogg från en som varit i samma sits. Kramar <3

Svar: Tack! Har han lämnat dig ifred nu?
ofredad.blogg.se

Postat av: Namn

Publicerad 2014-10-21 07:52:39

Hahaha. Var "beställer" man polisbeskydd? Varför har inte du gjort det?? Hahaha, vilken lirare...

Svar: Ja varför har jag inte tänkt på det?! Formulär 1A...;)
ofredad.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela