Några "normala" dagar
Nu har jag haft några riktigt normala dagar. För att han hållit sig normal. Jag hatar att mitt liv så beror på vad han är på för humör. Men iaf, detta är ett glatt inlägg. Helgen har varit underbar. Min mamma har varit här och hjälpt mig med barnen så jag kunnat göra några riktigt roliga saker på egen hand. Och väldigt tyst från T. Bara några enstaka mail, med normalt innehåll. Idag fick jag ett mail där han frågade om jag tyckte att han skulle skaffa katt.
"Ja om du känner att du klarar av det" svarade jag, och fick genast ett syrligt svar:
"Skaffar hellre katt än ger mig i lag med en kvinna. Jag har tappat tilltron till kvinnor. Från ett djur får man svaren. De är trogna och sticker inte."
30 minuter senare: "Du får hålla tummarna för mig på onsdag, då får jag veta om jag fått de nya jobbet."
Men annars, i stunder som dessa, verkar framtiden ljus och möjligheten till ett "normalt" liv finns inom räckhåll. Ett liv med dagishämtning och lämning, mycket att göra på jobbet, vänner som man borde träffa mer, dåligt samvete över ett stökigt hem, mm. Kort sagt, ett normalt liv, utan rädsla ångest och känslan av att vara en trasdocka i någon annans dockteater. Och lite av denna trygghet har jag fått uppleva denna helg, när barnen varit hos mig och han inte trakasserat mig i någon större utsträckning. Tänk, tänk OM det kan fortsätta så!