ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Det gick väl...tja jag vet inte!

Publicerad 2015-04-08 21:29:39 i Allmänt,

Idag var rättegången. Orkar inte skriva om det i detalj, men ska man sammanfatta så är jag nöjd med min egen insats, han hade en betydligt bättre försvarsadvokat den här gången (tyvärr) och jag fattar inte varför inte mer bevisning var åberopad (när det fanns!). Ända tills det var 10 minuter kvar kändes det jättebra, men när försvarsadvokaten höll sin slutplädering lyckades han ju vända och vrida på allt, och fick det att låta som om bevisningen stödde Ts berättelse och inte min. Jag vet att det är hans jobb, men det är ändå obeskrivligt jobbigt att behöva sitta där och lyssna till påstående som att jag agerade helt utifrån egoistiska skäl, inte tar hänsyn till mitt barns bästa och dessutom ljuger. Och inte bara att T är oskyldig utan att jag gjort mig skyldig till brott vid det aktuella tillfället...
 
Domen kommer om 2 veckor, men nu är det gjort iaf. Medan jag satt och väntade på rättegången funderade jag på varför jag överhuvud taget utsatte mig för detta. Jag har full förståelse för alla de kvinnor som backar i sina berättelser. För man blir inte mött med respekt och stöd som ett brottsoffer, man blir ifrågasatt och det tar massor av tid och energi. Men nånstans känns det ändå rätt. Och jag kan inte riktigt förklara det, men när fallet väl kommit till domstol känns det som om jag gör det inte bara för min egen skull, utan för alla misshandlade kvinnors skull, vars fall inte ens når så långt. Tanken att det ska leda till att han kommer till insikt, eller lär sig någonting, den har jag sedan länge gett upp.

Kommentarer

Postat av: A

Publicerad 2015-04-09 09:46:40

Känner igen känslan! Stor kram till dig!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela