ofredad.blogg.se

14.00 22 april var det sagt att domen skulle komma. Klockan hann bli 15 innan jag fick möjlighet att ringa tingsrätten. Kvinnan i andra änden av luren frågade om jag ville att hon skulle läsa upp domen för mig, och jag sa ja.

 

- Ja få se, ja han döms för misshandel och får därför förlängd skyddstillsyn. Ditt skadestånd ogillas. Har du några frågor?

- Ja åklagaren yrkade ju på samhällstjänst. Döms han inte till det?

- Nej. Nej ingen samhällstjänst.

- Jaha. Ja tack så mycket då.

 

Den starkaste känslan när vi lagt på var förvirring. Han dömdes! Och det var ju det viktigaste, känslan av att faktiskt bli trodd! Så varför var jag inte sprudlande glad? Kanske för att det kändes som om detta blev ytterligare ett kvitto på att han kan bete sig hur han vill utan att behöva ta några konsekvenser. För konsekvenser blev det ju inga. Att ha 1 eller 2 domar för misshandel på sig gör väl ingen större skillnad. Och den där skyddstillsynen har han själv beskrivit att det är "att gå och fika med en ung kvinna en gång i månaden". Knappast något straff.Så pengarna bryr jag mig inte om (med våra hånfullt låga skadestånd i detta land) men hade han dömts till samhällstjänst hade det iaf blivit någon kännbar påföljd. Och han skulle dessutom då vara upptagen mer tid, tid som inte längre kunde ägnas åt att trakassera mig. 

 

Men ändå; Han blev dömd!