Jag fick detta mail tidigare ikväll:
Blev det jobbigt för dig att barnen inte ville krama dig det första det gjorde? Lilla såg nästan rädd ut för dig. Men som en god vän sa. Ja det tyder på att de är trygga hos dig. Dvs hos mig. Den gode vännen är Y. Ys fru ska dra. Precis som du fick för dig att göra. Han e helt förtvivlad .förstår honom. Det är inte lätt att bli lämnad med 2 barn o allt. Ni kvinnor tänker inte så långt.
Jag drar till X i morrn och fiskar. Barnen skulle varit med och sovit i husvagn. Vingar försökt få ihop det men eftersom du är en så paragrafryttare och tänker på dig själv i första rum så känns det som att det va ingen idé att fråga om de kunde följa med.
Jag håller koll på hur mkt dagar du tar ut förresten.
Han lyckas som vanligt trycka på en öm punkt. Vid överlämningen i måndags (efter pappas 2-veckorsperiod) reagerade inte Lilla alls som hon brukar, med glädje och komma rusande emot mig. Istället var hon väldigt avvaktande, och jag fick aktivt gå fram och krama henne. I vanliga fall kastar hon sig över mig. Och alla mammor blir nog oroliga när deras barn inte är som de brukar, som man känner dem. Men till skillnad från vad T tror gällde min oro honom. "Hur har hon haft det under dessa två veckor om hon kommer tillbaka sådan här?" Men så tänkte jag att jag kanske överreagerade, att det kanske var en normal reaktion på att vi varit ifrån varandra dubbelt så länge som normalt. Men så typiskt T att hugga på det betet direkt!
Att han tycker att vi kvinnor inte tänker är ingen nyhet. Vilken fin förebild det visar för våra döttrar....
Och jaha, det är jag som sätter mig själv i första rummet osv. Inga nyheter där heller.
Och ja, tack vare försäkringskassan vidriga regler har han fullständig makt över mig vad det gäller föräldradagar. Så fort han "inte är nöjd med mig" kan han återigen ta tillbaka sina dagar som han skrivit över på mig. Jag fattar inte att vi kan ha en system som är som gjort för att missbrukas av misshandlande föräldrar i en destruktiv relation. Det är nästan som om reglerna vore skrivna av just dem! Har man väl skrivit över dagar borde dagarna tillhöra den nya föräldern punkt slut. Men icke, makten ligger kvar hos den andra föräldern. Och det är snarare regel än undantag att män liknande T använder just dessa föräldradagar som utpressning.
Jag la idag ut en facebookstatus om att första dagens inskolning i förskoleklass gått bra. 2 minuter (!!!) senare hade jag ett mail från T:
Hörru inskolningen är väl inte denna vecka? Du vet Facebook kan du inte va hemlig ifrån. Du har inte rätt att hänga ut mina barn på Facebook utan min vetskap
Han är sedan länge blockad på min Facebook, och jag har ändrat mina sekretessinställningar till att bara mina vänner ska se vad jag skriver. Och jag har försökt ta bort alla gemensamma vänner. Men på något sätt får han ändå reda på vad jag skriver. Men det är ett värdsligt problem, som Karlsson på taket skulle sagt!