ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

En liten gnista blev en explosion

Publicerad 2015-12-13 16:20:23 i Allmänt,

Jag har hela tiden tagit för givet att lugnet är en övergående period, och när terapeuten i kvinnogruppen frågade mig hur länge jag trodde det skulle vara sa jag "tills nästa lilla grej inte går som han tänkt sig, nästa gång han blir arg. Och det kunde vara en så liten sak att jag inte förstod vad det var. Och precis så blev det.
 
I onsdags loggade jag in på mailen och började läsa mailen uppifrån. T hade ccat mig i ett mail till Storas kör där det stod att Stora inte kunde vara med på luciatåget eftersom hon blivit magsjuk. Eftersom T ccat mig vid ett tidigare mail till körledaren visste jag att de bråkat angående utklädnad, huruvida barnen fick vara vad de ville i tåget eller om Stora var tilldelad rollen tomte. Också en sak att bråka om, suck...Det slutade med att körledaren slängde på luren i örat på T, enligt honom själv. Ska man skratta eller gråta? Den här gången valde jag att skratta.
 
Därför tänkte jag att T kanske bara skrev att Stora var magsjuk för att slippa ifrån. Annars borde han väl skrivit till mig och berättat att hon blivit smittad? Jag svarade därför helt enkelt:
 
Är hon sjuk på riktigt eller bara skrev du så ändå?
 
Det var inte meningen att på något sätt låta anklagande eller insinuera något, det var bara en ärlig fråga. Men svaret lät inte vänta på sig, utan inom några minuter hade jag fått följande mail:
 
Enligt min KBT terapeut J så kommer du förmodligen fortsätta kränka mig och inte lyssna på mig. Hon säger alltid att jag inte kan ändra på ditt beteende och det stämmer. Jag brukar som oftast säga till henne att jag inte förstår varför du inte kan ringa, hon säger då.   Ja det är nåt som hon har problem Med. Jag vet att du sedan tiden vi va gifta du bad mig ibland att ringa, du har också suttit i rätten och ljugit ihop om social ångest.   Vilket inte är sant med tanke på hur ditt liv har sett ut och hur du har det nu.  Jag nås på nr XXXX
 
Jag förstod ingenting! Varför denna plötsliga ilska? När jag sen fortsatte arbeta mig igenom mailen såg jag att jag hade ett till mail från honom från före mailet till körledaren, där han skrev:
 
Stor började kräkas i natt, och nu är det min tur. Jag spyr som en räv...
 
Aha, det var därför han blev så arg när jag frågade om Stora verkligen var sjuk! Med en dåres envishet skrev jag ett mail och förklarade att jag inte sett detta mail innan jag svarade och undrade varför han var tvungen att vara så elak.
 
Jag är inte elak. Det är bara sanningen och den måste fram.
 
Därefter har jag fått några till mail på temat "varför kan du inte prata i telefon som vanliga människor?". Trots att terapeuten i kvinnogruppen är mycket tydlig med att vi inte ska ödsla energi på att förklara eller försöka få våra exmän att förstå (eftersom det är lönlöst) så kunde jag inte låta bli att skriva ett mail och återigen berätta att jag inte vill ha telefonkontakt med honom eftersom det alltid urartar med att han skriker att jag är en hemskt mamma, som bara bryr mig om karriären istället för barnen, att jag har samarbetsproblem, är egoistisk och så vidare... Inget svar på det än så länge.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela