Jag visste väl att vecka 53 skulle ställa till det!
Att det i år förekommer en vecka 53 spelar nog ingen som helst roll för de allra flesta. Men för oss varannan veckas föräldrar, med uppdelningen jämna/ojämna veckor ställer det till det. För helt plötsligt blir det två ojämna veckor i rad! Och i en normal vuxen sammarbetsrelation borde det inte heller spela så stor roll. Men för oss som slitit oss ur en destruktiv relation, där är det precis den förevändning till bråk som spelar den andra föräldern rätt i händerna...
Det har ju i stora delar varit en ganska lugn höst, med några små explosioner här och var. Och genast börjar jag undra om det verkligen var så hemskt som jag mindes det. Lite elaka mail, det kan man väl sortera bort? Typ.
Det var inte förrän i mitten av december jag uppmärksammade denna förbannade vecka, och trots att detta var mitt i en lugn period, förstod jag direkt hur det skulle bli. Så naiv och blåögd var jag ändå inte av hans nyvunna "lugn". I vårat fall är det jag som har ojämna veckor och alltså jag som skulle få ha barnen väldigt länge i sträck (plus att jag har juldagen-1 januari i år, så det skulle bli över 2 veckor). Direkt började jag fundera ut flexibla lösningar. Att han kunde få trettonhelgen. Eller halva vecka 1. Eller något annat om han föreslog det. Men det blev precis som jag trodde....
Jag drog mig för att ta upp det till diskussion just för att jag visste vad det skulle leda till. Och egentligen är det ju lika mycket hans ansvar att ta reda på hur veckorna ligger. Men när jag var där och lämnade barnen på kvällen den 20e tog jag iaf upp det. Och möttes helt enkelt av svaret:
- Nej, så är det inte. Och han lyckades hitta en almanacka på nätet som visade att v 2 började mån 4 januari. "Jaha jag har väl fel då. Det måste jag kolla upp när jag kommer hem. Jag var ju helt säker på min sak.." Och när jag kom hem såg jag att jag hade rätt, han hade troligtvis fått upp en almanacka för januari 2015 på nätet. Jag skickade därför ett mail om saken så att vi så fort som möjligt kunde hitta en lösning båda var nöjda med. Inget svar.
Och på juldagen när jag var där för att hämta barnen kom ämnet upp igen.
- Jamen vi kan ju byta. Jag kan ta ojämna veckor och du jämna veckor, sa han så där överlägset.
- Nej det kan vi inte, svarade jag lugnt.
- Nehej, varför inte det? sa han och lät nästan förvånad över att jag sade emot.
- Därför att jag har saker planerade för 2016. Saker utan barnen på jämna veckor, saker med barnen på ojämna veckor.
- Hur kan du gå och planera in saker utan att kolla med mig först?!
- Vi har ett skriftligt avtal, det är klart jag tar för givet att det avtalet gäller!
- Det avtalet är bara tills vidare. Jag kan säga upp det närsomhelst, sa han med samma överlägsna ton.
- Det avtalet gäller tills vi skrivit ett nytt avtal, sa jag lugnt. Som så många gånger med T hade diskussion tagit en oväntad vändning och lett till ett bråk om något helt annat än det vi egentligen diskuterade....
-Men vi är bortbjudna med barnen på trettondagen, det vore så roligt om vi kunde gå, sa farmor med bedjande röst.
- Det är klart vi kan ordna det. Vi kan dela och ta halva vecka 1 var. Och ni kan välja vilka dagar ni vill ha, sa jag. Min grundinställning var ju att vi skulle hitta en lösning båda blev nöjda med.
Diskussion fortsatte en stund till utan att det egentligen bestämdes något, men innan jag gick sa jag till farmor:
- Se till att ni kommer fram till ett förslag och maila det till mig sen.
- Ja, det gör vi! sa farmor glatt. (Hur kan mor och son vara så olika varandra?!)
Nästa dag hade jag fått följande mail:
Va skönt att Farmor fick se hur du beter dig mot mig och barnen..
Det är det enda som jag tycker är jobbigt . Din och grannens misshandel .. ja.. dina mordhot ja..
Barnen och deras välbefinnande är viktigast .
Stora blev förmodligen ledsen för att du började bråka . Innan så var det ok med 1 par skor.Sen fick hon med de fina som trygghet härifrån.
Barnen lämnas här 2/1 09.00 och är här till torsdag eftermiddag. Flickorna är inget företag vi pratar om. Farmor har sagt det säkert 1000 ggr. Men eftersom du är så självupptagen så lyssnar du inte.
Jag vill också att du visar på hur du bokat upp 2016.
Hur kan du ens ta upp ordet avtal inför flickorna?
Avtalet är inte bindande utan avtal är det varannan vecka som gäller .
Men jag kan tycka iofs för deras bästa också att det är lite ordning.
Midsommar 2016 skall jag Farmor och barnen fira
Du är välkommen att ringa mig för att bekräfta
Så hade han lyckats igen. Krypa in under skinnet på mig och som genom ett trollslag gjort mig arg, irriterad nervös och rädd. Varför ens bry sig? För att han vet exakt vilka knappar han ska trycka på! Min och grannens misshandel, mina dödshot, jojo vad lustigt då att det är han som är dömd för misshandel och olaga hot, medans jag och grannen är helt ostraffade. Och att han har mage att diktera villkoren i samma mail, när alltihop bygger på min välvilja och han egentligen inte har några rättigheter alls den veckan. Och jasså, nu ska jag visa hela 2016 års kalender för honom? Det var ju just den typen av kontroll som jag bröt mig fri ifrån! Och skulle ordet avtal vara olämpligt så borde han kanske svarat på mitt mail istället för att ta upp diskussionen framför dem. Midsommar är alltid ojämn vecka, och visst kan vi byta. Men han kanske inte behöver säga det som en diktator? För mitt inre upprepar jag mantrat "Bry dig inte, bry dig inte, bry dig inte!" Men det är så svårt!
