Heja Hasse Aro och Jenny Gourman Strid !!
Har nu sett säsongens två avsnitt av Stalkers (TV 3). Jag har inte sett det tidigare, jag har tänkte att jag bara skulle bli så arg och ledsen av att se andra bli utsatta för samma behandling jag själv fått utstå, och precis som jag lämnas utan hjälp av samhället. Och visst blir jag arg. Som i senaste avsnittet, där mannen överklagade att han fått kontaktförbud mot kvinnan, och kontaktförbudet hävs, med motivering att han har kläder kvar hos kvinnan. Kläder han vägrar hämta. Jag fattar bara inte att det ska vara så svårt att få ett kontaktförbud! Borde det inte vara varje människas rätt att bestämma att man inte vill bli kontaktad av en viss person? Hur kan det vara ett "stort intigritetsintrång" att utfärda ett kontaktförbud, men inte vara det att inte utfärda ett trots att en önskan finns? Och i de flesta fall väl dokumenterade bevis. Men nej, rätten till lugn och ro och trygghet är tydligen underställd en annan persons rätt att ringa 20 gånger per dag. Varje dag.
Men en annan sida av programmet gör mig glad. Att se Hasse Aro och hans kollega Jenny Gourman Strid stå upp för dessa kvinnor, försvarar dem och hjälpa dem, där samhället sviker. Att de vågar. Och att de gör! Det gör mig glad att se. Och att de i säsongens första avsnitt valde att gå ut med stalkerns riktiga namn för att varna andra kvinnor, det gör mig glad!
Även om båda de Stalkers som tagits upp denna säsong är betydligt värre än T är det ändå mycket jag känner igen. Stalker 2s sätt att genom sitt eget vittnesmål i rättegången bevisa kvinnan rätt, check på det. Inför förra rättegången mot T tänkte jag "han är mitt bästa vittne, låt honom prata på så kommer sanningen lysa igenom hans trassel av lögner". Och jag tänker likadant inför kommande rättegång. T har ju försökt hota mig med att han ska kontakta åklagaren, och jag har tänk att desto bättre om han gör det. Och i veckan fick jag ett mail att han har mailat åklagaren. Synd, det hade nog varit ännu bättre om han ringt.
En sak jag kände igen från stalker 1 var att den kvinnoförnedrande inställningensom hela tiden lyste igenom. Stalkern i programmet säger i rättegången mot honom att "det ju bara är ett gäng kvinnor de samlat ihop". Det är uppenbart att det betyder att kvinnor kan man ju inte lyssna på. Och än mindre lägga nån vikt i vad de säger. T har ju bokstavligen uttryckt att kvinnor är ett sattyg, något man bör undvika i möjligaste mån...
I rättegången mot Stalker 2 hävdar han att det är han som blir trakasserad av henne, det är rena fantasier av henne att det skulle vara tvärtom. Check på det med. Jag trakasserar T. Jag har kontrollbehov. Jag är bitter över skilsmässan. Jag har alkoholproblem. Jag har drogproblem. Jag skulle kunna fortsätta men ni har nog fattat poängen... Och just det att de verkar tro på sig själva! De TROR verkligen att de blir förföljda. Trots att de kan ägna en hel kväll/natt åt att oavbrutet ringa upp kvinnan. Hur får de ihop det med att DE är offret? Det är så svårt att fatta... Men en av experterna i programmet sa en sak som blev lite av en aha-upplevelse för mig. Jag minns inte ordagrant vad hon sa men budskapet var att dessa män är totalt ologiska, de skapar sin egen logik som är helt oförståelig för oss andra. Därför är det ingen ide att försöka resonera logiskt med en sådan man. För hans logik är en helt annan...
En sista reflektion om programmet: Det är tragiskt att vårt rättssamhälle lämnar ett sådant svart hål runt trakasserade kvinnor att ett TV-program måste träda in för att försöka få misshandlarna att ge sig...
Nu ska jag gå in och pussa lite på barnen (försiktigt såklart så jag inte väcker dem) och sen själv krypa i säng. Godnatt!
