ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Och nu har hans mamma gett sig in leken.

Publicerad 2015-01-30 21:06:02 i Allmänt,

När jag tittade på min mobil för första gången idag hade jag två sms från henne. Fast det första var 3 sms långt. Lite utdrag ur det:
 
Snälla du avstyr detta, ingen orkar mer nu. Tänk på barnen detta gagnar inte dem. Igår var en glad dag, T fick jobbet och allt såg hoppfyllt ut tills han kom hem, då rasade livet ihop. I natt panikångestattacker livet slut igen för både honom och mig. snälla låt oss få lugn och ro.
 
När jag läste det i morse blev jag jätteledsen, men när jag läser det nu blir jag arg istället. De orkar inte mer? Ska jag låta DEM få lugn och ro? Lugn och ro och att T ska lämna mig ifred är det ända jag önskat mig det senaste året, men inte sett röken av. Men när jag läste det imorse vaknade det dåliga samvetet direkt. Kanske hon hade rätt? Skulle det gå ut över barnen? Och vad positivt skulle det kunna leda till? Men i nästa sms kom ett direkt hot, något hon inte brukar ägna sig åt, denna gång att om jag inte avstyrde det hela skulle barnen varken ha en pappa eller farmor mer. Är det ett släktdrag, att så fort något inte går som man vill hotar man med att ta livet av sig? Det är så himla uselt fegt. Sista året/åren var det mycket skräcken av det hotet (från T) som höll mig kvar. Men tillsist var livet med honom så outhärdligt att inte ens den isande skräcken kunde hålla mig kvar, och när jag kom ifrån honom insåg jag hur sjukt det var att använda ett självmordshot för att hålla mig kvar. Och jag kommer aldrig mer låta skräcken för det styra mig, varken om hotet kommer från honom eller någon annan. Så det smset hade snarare omvänd effekt på mig.
 
Och hon visade en gemensam faktor med T på en annan punkt, att inte ta in och begrunda det svar hon får. Jag svarade att misshandel går under allmänt åtal och jag kan därför inte göra något åt saken, men att hon gärna fick ringa och prata med åklagaren om hon ville. Hon svarade då att jag visst kunde avstyra allt. Jag svarade igen att nej, det var inte upp till mig. Och likt två tjafsande barn (jo-nej-jo-nej-jo-nej) svarade hon att jo det kunde jag.
 
Hela dagen har det känts som om jag haft världens alla tyngder på mina axlar, men som alltid känns det lite lättare när man fått lite distans. Nu funderar jag inte längre på hur jag möjligtvis skulle kunna dra mig ur rättegången, utan nu är jag förbannad på hur rent ut sagt idiotiska hennes sms varit. Orkar inte DE mer? Vem bryr sig om ifall JAG inte orkar mer? Och om det vore upp till mig skulle jag och T ha ett jättebra samarbete kring barnen, men inget alls med varandra att göra utanför föräldraskapet.
 
Och T han har reagerat som han alltid gör, med att hota. Hota med orosanmälningar till soc, hota med att anmäla mig för hemfridsbrott, och allt möjligt annat...

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-01-31 09:15:56

Ja, var nu snäll och sluta bli misshandlad och hotad. Det vore ju bäst för alla. Tyvärr är det ju nån annan som hotar och misshandlar som du inte rår över...

Postat av: Malin

Publicerad 2015-01-31 11:06:38

Jag är inte jätteinsatt i rättsväsendet men är inte detta ett brott också? Att hota för att dra tillbaka anmälningar. Stå på dig!!! Det är ju som sagt inte DU som orsakat detta utan HAN. Många kramar

Postat av: Anna

Publicerad 2015-01-31 19:52:02

Håller med Malin, känns otroligt dumt att hota med saker för att du ska dra tillbaka anmälan (eller fixa saken, hur det nu ska gå till? Ska du ljuga honom fri eller vad liksom?!)! Ta INTE åt dig, du var modig som anmälde & nu ligger det i rättsväsendets händer. Ingen får kränka någon på det viset som han gjorde och det är inte din sak att täcka upp hans brott! Det var han som gjorde illa, inte du. Du är fantastisk! Stark & modig! Massa kramar!!

Postat av: Maria

Publicerad 2015-02-02 12:16:59

Stå på dig säger jag med. I det verkliga livet ska man inte komma undan med misshandel, om man gör det så stärks bara den bilden de har, det uppdiktade livet där han inte alls har misshandlat (utan bara är utsatt för en konspiration) är den sanna bilden.Om han/de kommer undan med det så blir det bara värre nästa gång, då är det ju ofarligt att misshandla igen eftersom du tycks hålla med om att det inte är misshandel.

Postat av: LiliRose

Publicerad 2015-02-13 15:55:18

Håller med resten här!
Och på något plan så känns det nästan som att han har gått in och skickat dom sms:en från sin mammas mobil.. Han använder ju typ samma trick som han alltid har gjort: få dig att tro att allt är ditt fel.. Stå på dig!!! Det är inte ditt ansvar att bota honom.. KRAM

Svar: Det skulle visserligen inte förvåna mig om han snott hennes telefon. Han kapade ju hennes facebookkonto vid ett tidigare tillfälle. Men den här gången är jag säker på att det var från hans mamma, de har rätt olika sätt att skriva, och så smart är han inte att han kan härma hennes uttryck...
ofredad.blogg.se

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-02-22 18:15:03

Det han har gjort och gör är olagligt! Och ffa enormt stressande och hotfullt mot dig och dina barn. Inte en chans att du skall ta tillbaka anmälan även om du kunde. Jag hejar på dig!!! Inte fan skall han komma undan! Lätt att glömma det han utsatt dig för då tiden suddar bort de värsta känslorna!

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-12-27 12:38:30

Åh. Blir så arg att vuxna människor beter sig såhär. Och skyller ifrån sig på andra istället för att ta ansvar för vad dem har gjort. Är inte i samma situation som du, men känner igen mig i så mycket utav det du skriver. Känner mig ensammast i världen med mina känslor och allt man behöver gå igenom. Var också tillsammans med en missbrukare, som alltid lovade ändring och allt var alltid alla andras fel. Jag lämnade honom mitt i natten, när han valde att komma hem påverkad och helt väck. Väckte våran son genom att slå sönder vårat kylskåp. Därefter ska han trösta vårat barn. Jag ber om att han ska släppa honom vilket han vägrar, så jag får slita våran 2 åring ur hans armar samtidigt som han gråter. Försöker springa därifrån med han efter mig, sliter mig i håret och puttar in mig i garderoben. Men kommer ändå därifrån tillslut. Inser att jag lämnat kvar våran hund och inser att jag bara måste hämta honom då jag är rädd för vad han är kapabel till i det tillståndet. När jag kommer tillbaka hem har han slängt ut alla mina kläder i regnet. Och däckat i soffan. Alla händelser därefter kan göras långa. Och det är alltid jag som behövt att fixa allt

Svar: Och jag känner igen så mycket av det du skriver, tänk att de beter sig så lika, att missbruket formar sina anhängrare så hårt! Men du lämnade honom för gott den där natten? Vad stark du är! Och du är inte ensam, även om det känns så...
ofredad.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela