Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja, var nu snäll och sluta bli misshandlad och hotad. Det vore ju bäst för alla. Tyvärr är det ju nån annan som hotar och misshandlar som du inte rår över...
Postat av: Malin
Jag är inte jätteinsatt i rättsväsendet men är inte detta ett brott också? Att hota för att dra tillbaka anmälningar. Stå på dig!!! Det är ju som sagt inte DU som orsakat detta utan HAN. Många kramar
Postat av: Anna
Håller med Malin, känns otroligt dumt att hota med saker för att du ska dra tillbaka anmälan (eller fixa saken, hur det nu ska gå till? Ska du ljuga honom fri eller vad liksom?!)! Ta INTE åt dig, du var modig som anmälde & nu ligger det i rättsväsendets händer. Ingen får kränka någon på det viset som han gjorde och det är inte din sak att täcka upp hans brott! Det var han som gjorde illa, inte du. Du är fantastisk! Stark & modig! Massa kramar!!
Postat av: Maria
Stå på dig säger jag med. I det verkliga livet ska man inte komma undan med misshandel, om man gör det så stärks bara den bilden de har, det uppdiktade livet där han inte alls har misshandlat (utan bara är utsatt för en konspiration) är den sanna bilden.Om han/de kommer undan med det så blir det bara värre nästa gång, då är det ju ofarligt att misshandla igen eftersom du tycks hålla med om att det inte är misshandel.
Postat av: LiliRose
Håller med resten här!
Och på något plan så känns det nästan som att han har gått in och skickat dom sms:en från sin mammas mobil.. Han använder ju typ samma trick som han alltid har gjort: få dig att tro att allt är ditt fel.. Stå på dig!!! Det är inte ditt ansvar att bota honom.. KRAM
Postat av: Anonym
Det han har gjort och gör är olagligt! Och ffa enormt stressande och hotfullt mot dig och dina barn. Inte en chans att du skall ta tillbaka anmälan även om du kunde. Jag hejar på dig!!! Inte fan skall han komma undan! Lätt att glömma det han utsatt dig för då tiden suddar bort de värsta känslorna!
Postat av: Anonym
Åh. Blir så arg att vuxna människor beter sig såhär. Och skyller ifrån sig på andra istället för att ta ansvar för vad dem har gjort. Är inte i samma situation som du, men känner igen mig i så mycket utav det du skriver. Känner mig ensammast i världen med mina känslor och allt man behöver gå igenom. Var också tillsammans med en missbrukare, som alltid lovade ändring och allt var alltid alla andras fel. Jag lämnade honom mitt i natten, när han valde att komma hem påverkad och helt väck. Väckte våran son genom att slå sönder vårat kylskåp. Därefter ska han trösta vårat barn. Jag ber om att han ska släppa honom vilket han vägrar, så jag får slita våran 2 åring ur hans armar samtidigt som han gråter. Försöker springa därifrån med han efter mig, sliter mig i håret och puttar in mig i garderoben. Men kommer ändå därifrån tillslut. Inser att jag lämnat kvar våran hund och inser att jag bara måste hämta honom då jag är rädd för vad han är kapabel till i det tillståndet. När jag kommer tillbaka hem har han slängt ut alla mina kläder i regnet. Och däckat i soffan. Alla händelser därefter kan göras långa. Och det är alltid jag som behövt att fixa allt