ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Förkyld och hängig...

Publicerad 2015-06-24 22:31:08 i Allmänt,

... och därför har jag inte orkat skriva på ett tag. Plus att jag börjar känna mig tjatig. Det är ju samma sak om och om igen. Även om man måste beundra hans fantasi på att komma på nya saker att bråka om.
 
Jag har ju gått och köpt lägenhet, mycket närmare honom. Att komma närmare honom var en nackdel jag fick ta för att komma närmare dagis och barnens vänner. Men jag har inte vågat erkänna för min samtalskontakt på kvinnofridscentret att jag gjort det, för jag vet att hon kommer tycka att jag är galen. Men jag tror (och hoppas innerligt) att hans spärr mot att söka upp mig i min bostad kommer finnas kvar, fast avståndet krymper. Det är otroligt viktigt för honom att upprätthålla en fasad inför sig själv om att han är helt normal, det är bara alla andra det är fel på. Och jag tror att det är det som hindrat honom från att stalka mig IRL vid mitt hem. Men vad vet jag om hur han tänker? Och den människan har jag delat 7 år av mitt liv med, det är helt ofattbart...
 
Ett av de senaste bråken (eller tjafsandet) gäller simskolan. Simskolan för Stora som jag helt och hållet betalar, utan att ens fråga om T kan bidra. Ändå ska HAN bestämma vilken tid jag ska anmäla henne till. Nu slumpade det sig så att vi råkade önska en helgtid båda två, och eftersom jag hängde på det virtuella låset fick jag en sådan tid. När jag meddelade honom det fick jag följande svar:
 
Missade lite jag har varken sagt söndag eller gått med på att anmäla.  Du får stå för simskola. Jag har däremot frågat dig om gymnastik istället för fotboll för diskussion.
 
Tycker de mest verkar leka på simskolan.  Ingen är vettig . Man kan lära ut detta privat ?
Du är väl duktig på simma ?
 
Emma Tänk vad enkelt det hade varit om du aldrig hade gått din väg.  Vågat prata ,ordna upp saker fixa till problemen. 
 
Som om jag inte försökte prata. Tiggde, bad, hotade, jag försökte allt. Men inget hjälpte. I efterhand fattar jag inte att jag fortsatte försöka med en dåres envishet att nå fram till honom. Jag borde ha gett upp långt långt tidigare. Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan.
 
Lite lustigt att han i mailet ovan frågar om inte jag är duktig på att simma. Jag simtävlade under hela min uppväxt, så jo, jag är duktig på att simma. Och det borde han veta. Han borde också veta att jag är utbildad simskolelärare och har jobbat som det i flera år. Men men, skomakarens barn är sämst skodda...
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anneli

Publicerad 2015-06-25 07:58:46

Ja, visst känner man sig som en riktig dålig skiva med hack i - same old, same old! Avsaknaden av sans och balans är så oerhört tröttande och det enda som man vet säkert är att det irrationella fortsätter med en dåres envishet. Själv är jag bedrövligt trött på "min" historia och nästan ännu mer trött på att andra börjar lessna och tycka att "vi" snart borde vara färdiga med konflikten. Jag är precis hur färdig som helst!
Kram

Svar: Precis så är det!! Kunde inte sagt det bättre själv! Jag skulle mer än gärna "gå vidare", men T vägrar låta mig göra det! Och så ska man själv klara av att behålla sitt förstånd i den galna tillvaron man har...
ofredad.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela