ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Firade valborg med de som styr vårt samhälle...

Publicerad 2015-05-02 10:27:40 i Allmänt,

Jag hade en jättetrevlig valborg. Barnen var hos pappa, och inga tecken på att något var på tok där. Jag inledde firandet med picknick med några vänner, på ett ställe där universitetsstudenter brukar hålla till, och där det brukar drickas hejdlösa mängder alkohol. Men i år var det aningen mer städat än jag minns det från min egen studietid, kan ju också bero på att jag kom dit betydligt senare i år.
 
En av mina vänner har ett jobb ganska högt uppsatt på en myndighet, och han har vid ett tidigare tillfälle beskrivit det viktiga arbete han gör och kontakter med regeringsutskott mm som en "total lekstuga och inget annat". På valborg, när jag berättade om mina senaste upplevelser av både socialen och rättsväsendet sa jag att det var minsann inte bara hans jobb som var en lekstuga, utan hela det samhälle vi byggt upp är en enda lekstuga!
- Det är som att vi aldrig blir vuxna. Barn och ungdomar kan bete sig på ett tanklöst sätt och det anses normalt, men sen är ju tanken att vi ska mogna och kunna bete oss respektfullt och professionellt.
- Precis! Men det är bara en föreställning som finns, i själva verket är det bara barn med fina titlar som styr vårt samhälle, höll min vän med.
- Man tror att folk har kompetens inom sina områden, men oftast är det bara precis det du sa; en lekstuga! Och det här att ta ansvar, vuxna tar inte ansvar ( i alla fall inte inom arbetet), de har bara utvecklat en exceptionell förmåga att bortförklara varför ett visst ärende inte är deras ansvar!
- Så du menar att det är människorna omkring oss som lika gärna skulle kunna styra vårt land? frågade vännen.
Han tittade sig omkring och fick syn på en ung tjej som på vingliga ben halsade ur en vinflaska.
- Titta, där står vår nästa finansminister och släcker törsten! Jag skrattade och var inte sen att hoppa på.
- Och där står statsministern och bråkar med talmannen. De handlar nog o vem som har bäst röstkapacitet..
- Och där vinglar domaren i högsta domstolen in i en buske...
- Och där står polismästaren och kissar mot en vägg! Har han glömt att han kan få böter för det?
 
Vi fortsatte på samma tema, och det var så oerhört befriande att få sitta och skratta åt det som slitit mig itu det senaste 1.5 åren. Ok, jag menar inte att det inte finns kompetenta människor, ansvarsfulla vuxna som gör det bästa av sin kapacitet. Men det är förvånansvärt många ( och skrämmande många) som inte gör det. Och jag kan ju inte låta bli att undra vilka fler områden det finns som man tror fungerar, men så fort man får en djupare inblick inser man att det inte alls gör det?
 
Min vän har via sitt arbete upptäckt lekstugan mellan departement och myndighet, jag har via mina erfarenheter upptäckt att socialen är bara en illusion av hjälp, när man behöver hjälpen får man bara kalla handen... Jag har också upptäckt att man har mer rättigheter som brottsutövare än som brottsoffer, hur totalt ointressant man är i polisen ögon om det "bara" rör sig om misshandel. Jag har en annan vän som har det jättetufft pga att vården och omsorgen av äldre inte fungerar alls. Kommunikationen mellan äldreboendet och vården är absolut lika med noll. Så vad har vi i vårt samhälle som fungerar egentligen? Usch, när jag tänker på det sättet blir jag både rädd och ledsen... Men det var en härlig valborg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela