ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Så mycket jag känner igen i Nazisträttegången...

Publicerad 2015-05-13 17:08:23 i Allmänt,

Förra veckan var det en rättegång i Uppsala Tingsrätt som media uppmärksammade av fler orsaker. För det första blev tingsrätten bombhotat så hela huset fick utrymmas, området spärras av och förhandlingen flyttas fram. När förhandlingarna sedan skulle återupptas några timmar senare dök de tre åtalade männen inte upp, och förhandlingarna blev på nytt uppskjutna, denna gång till följande morgon. Under kvällen hämtade poliser de tre männen som hölls ”i förvar” under natten och rättegången kunde sedan börja dagen där på.

Min första tanke när jag hörde talas om bombhotet var ”Stackars alla andra som hade inplanerade förhandlingar! Som också ställdes in eller fick skjutas upp.”

Det är ju en enorm kraftansträngning att ladda inför en rättegång, och sedan är det så skönt när det är överstökat! Jag tänkte på hur jag hade reagerat om rättegången mot T blivit uppskjuten, jag hade blivit helt förkrossad.

Av en slump hamnade jag på medias direktrapportering från rättegången, och när jag läste det gick det kalla kårar längs med ryggraden. Det var så mycket jag kände igen mig i! Framförallt när utfrågningen av ett vittne återgavs så här:

”Försvarsadvokat för X frågar vittnet hur det kan komma sig att han kan lämna så mycket mer detaljer nu i rättegången än han gjorde i det förhör som hölls direkt på plats efter händelsen. Vittnet svarar att han var chockad av allt blod. Han säger att även polisen var stressad och att det var ett väldigt rörigt förhör.”

Det hade ju kunnat vara citerat från senaste rättegången mot T! Precis så ifrågasatte Ts försvaradvokat varför jag kunde berätta mer detaljer i rättegången än jag gjorde i polisförhöret. Och mitt svar var nästan ordagrant det samma som vittnet i denna rättegång!! Alltså borde det vara ett välkänt fenomen, att förhör hållna på plats direkt efter en händelse INTE ger den bästa bilden av ett händelseförlopp, därför att varken polisen eller den utfrågade är på fokuserade och koncentrerade nog för uppgiften just då. Polisen är ju fokuserad på att lösa den akuta situationen och tänker nog inte på att varje ord ska vägas i en vågskål för en eventuell rättegång månader eller år senare...

Sen läste jag att Xs försvarsadvokat i den uppmärksammade rättegången på pekade att kameror fångat hans klient på film där det hände, vid tidpunkten för dådet, men det syntes inte i bild att X hade aktiv del i misshandeln. Precis som Ts försvarsadvokat förklarade att två oberoende vittnen sett Stora springa gråtande FRÅN T´s hus, men inte sett henne springa genom dörren till T´s hus. Alltså var det inte alls säkert att Stora befunnit sig i Ts hus som jag påstod (och T motsade).

Jag hoppas av hela mitt hjärta att de tre männen blir dömda, för efter att ha läst om rättegången tvivlar jag inte en sekund på att de är lika skyldiga som T var i sin rättegång…

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela