En fröjdefull jul
Så har julen passerat. Och den har varit oväntat lugn och harmonisk. Riktigt trevlig till och med, trotts att det innebär att kasta sig in i det getingbo jag lämnade när jag flyttade hemifrån. Men jag har två underbara syskon och en underbar mamma som förgyller mitt liv, och om jag då får en aggressiv alkoholiserad pappa på köpet så får det vara så! För många familjer med missbruksproblem blir högtider ofta ett extra ansträngt tillfälle. Så är det inte för oss. Min pappa dricker sprit oavsett om det är julafton eller en vanlig grå tisdagskväll i november, jul gör varken till eller från.
Julen innehöll många jättetrevliga stunder och glada skratt, och oväntat få (och små) intermezzon. Men jag tänkte ändå återge några av dem.
Situation 1.
Jag erbjuder mig att åka och hämta mitt äldsta syskon som kommer med tåget kl 12.30 den 22a december, så att mamma inte ska bli avbruten mitt i lunchfixandet och hon svarar:
- Vad snällt, men din pappa har redan sagt att han kan göra det.
Jag blir jätteförvånad och inser att jag tagit för givet att man inte kan be honom köra bil kl 12.30.
Situation 2.
Till lunch den 23 december hade min pappa dukat fram snapsglas till alla vuxna. Redan innan vi satt oss till bords hade jag demonstrativt dukat undan allas utom min pappas (efter att ha frågat de andra om de ville ha snaps till lunchen- vilket de i vanlig ordning inte ville). Ingen kommenterar när han själv tar 3 snapsar till lunchen, fast jag är övertygad om att vi var minst 3 personer som noga höll räkningen.
Situation 3.
Till middag samma kväll har min mamma lagat en underbar måltid med fisk och senapssås. Hon har dukat fram vinglas och vitt vin, min pappa byter till ölglas och snapsglas och då gör jag något jag aldrig brukar våga göra, jag säger högt vad jag tänker:
- Passar det verkligen med snaps till detta? Jag vågar dock inte vända mig direkt till honom, utan säger det mer rakt ut i luften.
Och då gör minn mamma något HON aldrig brukar våga, hon håller öppet med mig.
- Ja det kan man verkligen undra!
Min pappa fnyser högljutt och stirrar på min mamma med hatisk blick, som om hon sagt något oförlåtligt. Blicken glödde av vrede som om han bara genom att titta på henne kunde bränna henne till aska.
- Men hallå, det var JAG som sa det! dristade jag mig till att säga, rädd för hans reaktion. Det hade jag inte behövt vara, för likt under min uppväxt reagerade han som han brukade och totalignorerade mig och fortsatte stirra argt på min mamma. Ingen sa något mer om saken, men det tog en bra stund innan dimman av dålig stämning lättade från rummet.
Situation 4
På juldagen var vi på restaurang på kvällen, och när vi kommer hem går min pappa direkt fram till kylen, och när jag hör att han börjar gorma och skrika springer jag in i mitt sovrum och börjar busa högljutt med hundarna, allt för att slippa höra. När det blivit lugnt vågar jag mig ut och frågar försiktigt min mamma vad det gällde. Tydligen blev han arg för att mitt bland all julmat skulle det finnas en liten 5 cl whiskey-flaska som han inte hittade och som hon inte genast kunde svara på var den var. Julmat för flera dagar, eller 5 cl whiskey, hmmm vad är viktigast. "Han kan väl bara ta av sin vanliga flaska!" tänkte jag, men sedan började jag och min mamma och mina syskon spela "Ticket to Ride" (tidernas bästa brädspel) och jag slutade fundera på flaskorna. Lite senare frågade jag om min mamma eller bror ville ha en Irish coffee och min mamma svarar till min totala överraskning, ja chock nästan,:
- Det går inte. Vi har ingen whiskey.
Jag stirrade på henne för att se om hon skämtade, men när hon inte sa något mer var jag tvungen att gå bort till barskåpet och kolla med mina egna ögon. Och mycket riktigt, ingen whiskey! Och det kan jag säga, har mig veterligen inte hänt de senaste 25 åren. Jag blev så paff att jag helt kom av mig i mitt strategiska tänkande i spelet, och precis som det brukar vara i tecknade filmer när folk ser något de inte tror kan vara sant, var jag tvungen att gå tillbaka och titta en gång till. Visst, där fanns lite flaskor, men ingen whiskey! På något konstigt sätt kändes det som en befrielse, som en vinst! Så det blev ingen Irish coffee men precis lika glad (eller gladare) för det var jag! Men det kunde ju förklara desperationen över hans 5 cl flaska i kylen. Och det var ju juldagen, så det innebar att systemet inte skulle vara öppet nästa dag heller, utan MINST 2 whiskeyfria kvällar väntade alltså, underbart!
När jag lite senare gick för att sätta tillbaka sällskapsspelet (som har sin plats rakt under barskåpet) kunde jag inte låta bli att titta en gång till- jättefånigt men en del av mina gamla verkningslösa kontrollförsök antar jag. Fortfarande ingen whiskey. Men på något magiskt vis hade en flaska vodka dykt upp på whiskeyns plats. Jaja, vad hade jag trott? Klart det fanns en plan B...
Situation 5
Även till middagen på annandag serveras det vin, denna gång rött. Jag är inte ett dugg sugen, utan vill hellre ha julmust, men eftersom min pappa denna kväll häller upp vin till sig själv låter jag honom hälla upp till mig med utan att stoppa honom "Så blir det iaf ett glas mindre till honom". Eftersom ingen annnan kan hänga med i hans tempo är det alltid han själv som får det som blir över när de som velat fått sitt första glas. När jag blir ensam i köket efter middagen häller jag ut mitt vin i vasken och spolar noga med vatten efteråt så ingen ska kunna lukta sig till vad jag gjort. Som om jag gjort något skamligt som till varje pris måste döljas.
När situation nummer 3 inträffade fick jag svar på en fråga som besvärat mig hela hösten: Vad är det vi alla är så rädda för? Varför kan varken jag, min mamma eller mina syskon prata om alkoholproblemet? Varför kan ingen bara ställa ett ultimatum, sluta drick eller gå?
Nu fick jag mitt svar, när den där hatiska tysta vreden lade sig som en dimma över köket. Det är DEN jag är rädd för! Det är inte att han ska slå till mig, eller slå sönder något som skrämmer mig till tystnad. Det är hans vrede. För den i sig, om så bara uttryckt med en fnysning och en blick, skrämmer fortfarande vettet ur mig...
Men det var ändå som sagt en jättetrevlig jul, med färre bråk än vanligt. Och nu känner jag mig utvilad och laddad med ny energi inför ett nytt år!
