ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Kan man inte bara stänga av T?!

Publicerad 2016-11-14 22:24:52 i Allmänt,

Bara för att jag har fullt upp med andra problem så innebär inte det att T upphört med att ställa till problem, åh nej. Det är bara det att det kommit större problem emellan. Kommer det någonsin ta slut?
 
I helgen var jag på läger med barnen, och vid ett tillfälle bad en av ledarna att få prata enskilt med mig. Eftersom jag visste att T bråkat med fritidsledaren för ca 1 år sen, förstod jag vad samtalet skulle handla om. Jag har tänkt många gånger att jag borde prata med ledaren, berätta att T blir förbannad på alla som inte följer hans minsta vink, så att ledaren inte skulle ta åt sig av den sylvassa kritiken. Men jag har inte orkat.
 
Vi gick och satte oss i ett rum och stängde dörren om oss.Ledaren sa:
Jag har tänkt på dig många gånger ska du veta. Jag har undrat hur du har haft det, med tanke på hur aggressiv han var mot mig. Jag är inte den som tappar fattningen lätt, men din exmake han lyckades göra mig fullkomligt vansinnig faktiskt. Han tryckte ner mig totalt, han hittade en extra öm punkt och tryckte till ordentligt. Det var som om han stack in en kniv i ett öppet sår och vred om.
 
Ja vad skulle jag svara på det? Att det är det han gör, det är hans specialitet. Hitta folks ömma punkter och sätta in en stöt just där. Jag berättade iaf att han var dömd för att ha misshandlat mig, att han blir osams med folk i alla sammanhang och att ledaren inte fick ta åt sig av hans kritik. Det var ett fint samtal, men jag blev bara så oändligt trött, ska jag aldrig kunna sluta städa upp spillrorna som T lämnat efter sig? Jag orkar inte limma ihop fler skadade människor som kommit i hans väg....
 
Sen har han startat ett annat bråk. Stora står i kö för en halsoperation, och eftersom det är enorm väntetid till stadens sjukhus ringde vårdgarantin upp mig. De kunde erbjuda ett sjukhus i grannstaden, dit Stora i så fall skulle bli kallad innom en månad. Beräknad väntetid i vår stad var över 1 år. Jag förklarade att jag och barnens pappa är separerade och frågade om båda måste godkänna flytten av remissen, men det behövdes inte. Jag förstod att det skulle bli bråk, men med Storas bästa i perspektiv borde det ändå vara givet att grannstaden var det bästa alternativet. Jag tackade ja till flytten och smsade T om saken. Jag var noga med att förklara att det var för att Stora skulle få sin operation så fort som möjligt. Jag fick till svar att det inte skulle komma på fråga, hon skulle opereras i vår stad, så att det blev gjort av specialister. Som om granstaden satte AT-läkare påå en halsoperation, grrrrr. Och som alltid går han till botten med något han blir arg på, så han ringde upp vårdgarantin (man måste beundra hans energi). Sen skickade han ett nytt sms till mig:
 
Har pratat med vårdgarantin. Enda sättet för dig att ha fått igenom detta var om du ljög och sa att vi var gifta.
 
Jag blir så trött! Det var ju just för att slippa sådan förvirring som jag frågade rakt ut om båda vårdnadshavarna behövde godkänna!! Drygt 10 sms på samma tema senare, ringde vrdgarantin upp mig idag igen. De berättade att min exmake hade varit väldigt bestämd på punkten att Stora skulle opereras på sitt närmaste sjukhus. Hon berättade att hon förklarat att grannstaden hade några av landets främsta specialister, men att han inte tagit till sig den informatioen. "Så du kanske kan prata med honom?" avslutade hon. Jag blir så trött! Kan han inte för en jävla gångs skull sluta tänka på sig själv och istället tänka på sin dotter?! Och nej, jag kan INTE prata med honom. Inte så jag når fram iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela