Comeback efter en lugn period
Nu har jag inte bloggat på länge, och det beror på att jag haft det så himla bra! Njutit av Hs sällskap, njutit av sommar och börjat på ett nytt superspännande jobb. Och T har varit ovanligt tystlåten. På en hel vecka fick jag inte mer än 5 mail! Men som alltid, lugnet före stormen...
Igår loggade jag in och kollade min mail för första gången på ca 5 dagar, och inkorgen var full av personangrepp och dolda budskap, alla med samma avsändare såklart. Bland annat hade han fått reda på att jag ska lämna barnen till barnvakt på söndag, för att kunna städa min lägenhet inför visning. Det var dåligt av mig. Jag borde ha frågat honom. Jo eller hur...
Han hade fått reda på att jag bytt jobb. Det var dåligt av mig. Jag försummar mina barn i min vilda jakt på en karriär.
Dessutom fick jag veta att barnen varit uppstressade efter att ha varit hos mig, och det tog flera dagar innan de lugnade ner sig och blev sig själva igen". Stora var nämligen inne i en fas nu när hon vill ta det lugnt efter skolan. Och lilla är likadan. Vilket himla skitsnack! Stora älskar att hitta på saker, att träffa vänner eller göra en liten utflykt efter dagis. En oroväckande tanke jag fick var att hon kanske redan, ve och fasa, insett att hon inte kan leka med vänner när hon är hos pappa och därför hittar på att hon inte vill det, för att skydda honom. Men jag hoppas att det inte är så, utan att det är hans egna fantasier bara.
Och självklart var det helt fel av mig att skaffa en ny pojkvän. Barnen är inte redo för det, hette det. Vad konstigt för han presenterade ju en ny flickvän bara ca 4 månader efter separationen, men nu nästan 2 år efter är de inte redo? Och han frågar massa saker om H. Eller snarare, "vem är H?" i minst ett mail per dag. Än så länge har jag bara ignorerat hans frågor. Samtidigt som det skulle vara skönt att rabbla upp en massa korta fakta om honom. Men jag är livrädd att T ska lyckas skrämma iväg H. För så här lycklig har jag inte varit sen separationen.,,
