Back to reality... med allt vad det innebär!
Nu har jag påbörjat den långa resan hem, och sitter på ett cafe i GAP medan regnet vräker ner ute. Jag har haft en helt fantastikst underbar vecka, bättre än jag vågat drömma om! Jag har fått så mycket nya upplevelser, jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Och sett så mycket vackra vyer, alperna på sommaren är fantastiskt! Det är svårt att sätta ord på allt jag upplevt, att komprimera en hel veckas äventyr till några få rader, så därför radar jag bara upp några av höjdpunkterna:
- Bestiga en 120 m hög nästan vertikal bergsvägg.
- Helt själv manövrera en airbåt i en fors, med vatten och virvlar överallt.
- Hoppa nerför ett 7m högt vattenfall.
- Åka en naturligt skapad vattenrutchkana i berget, som avslutas med ca 5 m fritt fall.
- Promenera från 1700 möh till 2000 möh, sedan fortsätta klättra upp till toppen på 2600 möh.
Nog om vistelsen i Serre Chevalier. Nu har jag alltså påbörjat hemresan, men flyget går imorgon bitti. Det känns vemodigt, jag hade gärna stannat en vecka till, men jag har iaf mer semester, så det är inte jobb som väntar… Men det är verkligheten som väntar. En verklighet som innehåller T.
Internetuppkopplingen på hotellet var helt usel. Irriterande när man försök kolla upp bussnummer och tidtabeller, men det har också gjort att jag bara kunnat kolla min mail en gång under veckan som gått. Självklart hade jag ett tiotal mail från T.. Bl.a. ett där han skrev:
Stora berättade att du åkt till Frankrike. Det låter roligt. Vilken dag åkte du?
Tror han att jag är så dum att jag inte fattar att han vill veta vilken dag jag åkte för att kunna använda emot mig att jag valde att åka bort trots att jag hade barnen? Jag ska skriva ett mail imorgon när jag är hemma att jag är på svensk mark igen. Mer än så behöver han inte veta. Överlämningen (av barnen) gick iaf bra, det var framor och inte T. Skönt, jag vill inte att min mamma ska behöva träffa honom. Nånsin.
På måndag är det halvtid för hand 2-veckorsperiod. Jag skrev ett halvtidsmail och berättade vad jag och tjejerna gjort, hur de mådde osv. Och jag skrev att jag hoppas att han gör detsamma. Fast chansen för at han gör det är nog mindre än risken att jorden kommer krocka med solen under de närmaste 24h. Det vill säga försvinnande liten.
Nu måste jag packa ihop och ta mig till busshålplatsen.
