Från Gotland i fredags
Fredag ca kl 16:
Det här inlägget skrivs från en solig gräsmatta på Gotland. Och för engångs skull vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Så pass lugnt har det varit nu! Helt fantastiskt! Fast det innebär ju inte att jag sluppit motta diverse elaka/ironiska/ nedvärderande mail såklart, men det har åtminstone inte skett något utöver det vanliga.
I ett mail skrev T :
Du glömde skicka med barnens gummistövlar när mormor skötte överlämningen. Men det var såklart viktigare för dig att åka till Frankrike.
Men det patetiska försöket att väcka skuldkänslor funkade inte. Sen har han i otaliga mail nu försökt tvinga mig att ringa honom. Makt och kontroll, fortfarande snart 2 år efter separationen. Han vet att jag mår dåligt när jag måste prata med honom, men ändå ska han lyckas tvinga sig till det. Men än har han inte lyckats! Det ironiska är att han påstår att han inte tänker ta emot information om barnen via mail från och med nu, ändå har han tid att maila mig flera gånger per dag… Här är ett av ca 10 exempel på mail han skcikat på detta tema:
Som jag tidigare informerat dig om diskuterar jag inte inskolning eller liknande via mail I fortsättningen .nås på 070XXXXXX 24/7 Kan inte acceptera veckolånga diskussioner över mina döttrar i så pass viktiga frågor som skola etc När det gäller allmänt tex bilderna från min gamla vita dator . Detta kan tas på mail.
Och idag kom det faktiskt ett kort och koncist mail angående förslag på överlämning av barnen på måndag! Inga gliringar, inga förnedrande påstående, bara saklig information. Tänk om vår kontakt alltid såg ut så? Tänk om jag kunde bli av med alla andra obehagliga mail? Tänk om…
Jag pratade med en väninna i en liknande situation och vi var båda överens om att sorgen över insikten att vi aldrig kommer få till ett bra samarbeta med våra X är större än sorgen över det kraschade äktenskapet. Men jag har tagit mig igenom det också, nu är det bara så det är.
