Att ha ett eget värde
Just nu önskar jag att jag hade en helt anonym blogg, men eftersom så inte är fallet får jag för första gången anpassa innehållet lite.
Vi började CoDa mötet i måndags med att läsa upp typiska karraktärsdrag för personer med medberoende. Och två av dem träffade mig som en kniv i hjärtat. Svagheter jag visste att jag hade. Beteende jag utövar utan att förstå varför jag gör det. Och det var som att få en förklaring på sånt jag tvingat mig att acceptera utan att tycka om. Det var som att få veta att jag inte är en utomjording, mina beteenden är fullt normala bland medberoendesjuka människor och vuxna barn. Och när jag började reflektera var det som att öppna en dammlucka, det ena minnet efter det andra ramlar fram och allt fick plötsligt ett sammanhang.
En av dessa karaktärsdragen vågar jag dela ppet i min blogg, det gick up att man helt saknar värde om man inte presterar något och därför är det jätteviktigt att hela tiden åtsakomma något. För utan att åstakomma något är man inget.
Jag har diskuterat med min samtalsterapeut att jag är hysteriskt aktiv och rädd att stanna upp. Då ville hon veta vad jag var rädd för, vad jag trodde skulle hända om jag stannade upp, och det kunde jag inte besvara. Jag hade ingen aning. Men nu vet. Jag var rädd att förlora mig själv3 eftersom hela mitt egenvärde bara fanns i det jag gjorde... Ett problem som alla med dålig självkänsla kan uppleva, inte bara de som lider av ett medberoende.
Jag gick till CoDa mötet som medberoende till min exman, men fick så mycket insikter om hur mycket jag fortfarande påverkas av alkoholens närvaro under min uppväxt, att det är där jag måste börja nysta. Det jag redan trodde jag klarat ut. Den avgrundslösa botten jag redan besökt och sakta tagit mig upp ur 2006. Men där fanns tydligen mer att se...
