3-åring med glugg
Förra veckan ramlade Lilla och slog i munnen och en framtand, på dagis. Eftersom dte var mi vecka ringde de mig, men jag var inte anträffbar, så då ringde de T som inte heller svarade. Då ringde de farmor som också stod uppsatt som kontaktperson. Min chef kom in till mig i mitt möte och berättade att min exmake ringt och sagt att dagis sökt mig. Min chef vet lite om vår historia, men inte allt.Tusen tankar for genom mitt huvud. Hade han varit otrevlig mot min chef? Eller tvärtom så trevlig att hon nu tvivlade på att den trevliga mannen kunde göra någon illa? Och nu skulle jag minsann få höra vilken dålig mamma jag var som inte ens svarade näer dagis ringde mig PÅ MIN VECKA. Och så klart viktigast av allt, vad hade hänt med Lilla?!
För en sekund tvekade jag, skulle jag ringa T eller dagis? Men så slog jag numret till dagis. De berättade att Lilla ramlat och slagit sig, att det blöddde från munnen och att en tand verkade sitta löst. Och att farmor var på väg. Jag sa att jag skulle skynda mig dit och på väg till bilen ringde jag farmor. Hur skulle hon låta? Det var nog ett år sen vi talade... Och hon lever väl i sin bubbla att nu är hennes son "frisk".
Hon lät precis som vanligt, lugn, samlad trevlig. Jag sa att hon inte behövde åka till dagis, men när hon frågade om jag inte ville ha hjälp om vi måste åka till barnakuten så tackade jag ja. När jag kom till dagis sov Lilla fridfullt, men blod hade torkat under näsan och runt tanden.
Vi väckte henne och tog henne till barnakuten som tittade snabbt på hennes enorma fläskläpp och sedan skickade oss vidare till tandläkaren. Där röntgade de tanden ch kom fram till att den var av och måste dras ut. Frågan var om vi skulle göra det samma dag eller nästa dag. Fördelen med att vänta var att då kunde hon få lugnande, vilket hon inte kunde om vi tog den direkt eftersom hon inte var fastande. Men vi kom ändå fram till att vi skulle göra et försök. Lilla var superduktig, och gapade snällt trots att hon blev stucken med bedövningsspruta. Men så sista gången tandläkaren skulle dit med sprutan blev det för mycket för henne och hon började gallskrika. Tandläkaren gav då upp och sa att vi skulle få en ny tid nästa morgon istället. Jag var lite tveksam till det beslutet, då måste vi ju börja om hela proceduren igen, med nya sprutor. Var det inte bättre att ta tanden nu när allt förberedelsejobb var gjort? Nåväl, tandläkaren är ju experten så vi gjorde som hon sa. Med facit i hand var det helt fel! Istället för att hålla fast en vilt kämpandes 3-åring i ca 2 minuter till fick jag hålla fast henne av och till i 2 timmar följande dag! Note-to-self: Tvivla aldrig på din mammaintuition igen!
Nåja tanden drogs ut tillsist, och numera är hon superstolt över sin glugg! Sen fanns det flera aspekter på Ts handlande som jag kunde skriva vidare om...
