ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

När lugnet råder

Publicerad 2016-11-11 20:36:03 i Allmänt,

Jag ber om ursäkt i förväg för alla stavfel och utbytta ord, skriver detta inlägg från mobilen...
En underbar nyhet är att det sedan ca 6 veckor finns en ny man i mitt liv, han får heta C. Han vet allt om min uppväxt och om T och ändå står han kvar vid min sida! Igår hade vi en underbar kväll. Mina barn sov, jag, min mamma, C och ett av Cs barn satt i vardagsrummet och gjorde just ingenting. Och det var helt underbart!! Jag funderade på vad det var som gjorde det så magiskt, och jag kom fram till att det var lugnet. Ingen alkohol, inga bråk och inga exploderande minor, bara samvaro. Att bara vara. "Varför var det aldrig så här när jag var liten? Finns det barn som har det så här? Förstår de hur lyckligt lottade de är? Eller hur det känns att befinna sig i ett konstant kaos där trygghet för länge sedan blivit ett främmande begrepp?" Jag tittade på Cs barn och kände att jag ville så gärna ge honom just det, trygghet, trots att vi bara känt varandra några veckor. För med trygghet kommer man långt, och utan det kommer man ingenstans känns det som. Jag har alla yttre förutsättningar att känna mig trygg nu, men kaoset bär jag alltid med mig. Det är som att jag konstant är beredd på fäkta eller fly, för en krissituation kan dyka upp på en sekund. Så var det när jag växte upp, och känslorna säger att så är det fortfarande. Jag vet inte hur jag ska hitta det där lugnet, hur jag ska kunna lämna ifrån mig mitt inre kaos. ACAs filosofi är att man ska ta fram sitt inre barn och bli sin egen älskande förälder. Det känns lite främmande för mig, men inget annat jag testat har ju gått särskilt bra, så det kanske är värt ett försök...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela