Nu är halsmandlarna borta!
Skrevs fredag kl 13-
Så var det äntligen gjort! Halsmandlarna är borta! Ni som läst bloggen ett tag vet vilket evinnerligt tjaffs det varit om detta. Jag och Storas pappa var ju fullständigt överens om att vi ville att hon skulle operera bort halsmandlarna, så då skulle man ju kunna tro att vi kunde samarbeta om just det. Men icke.
I onsdags ringde stadens sjukhus och berättade att de hade fått ett återbud på fredag (idag) och undrade om vi ville ha den tiden. Det ville jag absolut, men jag förstod att jag måste ringa T och få hans godkännande. Och trots att det nu var på det sjukhus han så absolut ville det skulle ske på så var jag helt övertygad om att han skulle protestera, påstå att det var för kort varsel eller något. Jag bad sjuksköterskan boka in oss på tiden men återkomma efter 2 timmar så jag kunde få ok från barnens far. Han svarade såklart inte när jag ringde, så jag skickade sms till farmor och berättade. Lite senare ringde han upp (jag hade tagit bort Afirewall-blocken på hans nummer pga detta).
-Jamen det blir väl jättebra. Bra att få det gjort, sa han till min stora glädje och förvåning. Det var onsdag kl 13. Men inte förrän idag när vi skrev in oss på sjukhuset vågade jag andas ut och verkligen tro på att det skulle bli av, att han inte skulle tvärvända i sista stund.
Men nu är det gjort! Bara en förälder fick följa med in i operationssalen och sedan till uppvaket, och utan protester lät han mig ta den rollen. Bland det första Stora sa när hon vaknat var:
- Jag vill träffa pappa!
Det värmde så i mitt hjärta, den kärleken! Trots allt han gör mot dem i syfte att komma åt mig, så älskar de honom och han älskar dem på sitt eget vis. Tror jag. Det är bara det att han hatar mig ännu mer än han älskar dem. Nu har vi spenderat större delen av denna dag tillsammans utan minsta antydan till osämja, fast snacka om anspänning. Inte bara nervositeten över själva operationen, utan därtill nervositeten att jag skulle råk trampa på en mina så att T skulle explodera...
Frågan är bara hur vi gör inatt. Hade vi haft ett vanligt separerade-föräldrar-föhållande hade jag föreslagit att jag och barnen skulle sova hos honom i natt, så att jag kan kast mig iväg med Stora om hon får en blödning (en ovanlig men väldigt allvarlig komplikation i samband med denna operation) utan att tänka på Lilla. Nu frågade jag istället T om Lilla kunde få sova hos honom, trots att dte är min helg. Jag fick svaret "Jag ska fundera på det". Helt ok, han kanske har andra planer. Särskilt som detta kom så snabbt på. Vi får väl se hur det blir...
