ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Att en cykel kan väcka så mycket känslor!

Publicerad 2018-11-18 22:36:12 i Allmänt,

Att jag aldrig lär mig! Det spelar ingen roll hur oskyldig han kan verka, hur trevlig han låter, det slutar alltid med katastrof... Och så känner jag mig helt urblåst som gick på det, igen!!
 
För några veckor sen skulle stora cykla hem till honom (T) för att hämta en sak när hon var hos mig. Hon har en cykel hos honom och en annan hos mig. När hon kom ut till cykeln visade det sig att hon fått punktering. Jag smsade T att jag skulle skjutsa henne till honom istället pga punktering. Han svarade då "ta med cykeln så kan jag byta slangen". Naiv som jag är trodde jag det skulle gå bra eftersom det gällde vår gemensamma dotters cykel (hos mig visseröligen, men ändå). Men icke!
 
Veckan efter skrev han att det krånglade för att det inte var standardmått på slangen, så han behövde mer tid. Helt ok.
 
Imorse skrev han först ett sms om att det är fruktansvärt hur dåligt jag tar hand om vår barn som lämnar möglig frukt i deras ryggsäckar! Ja jag erkänner, det kan mycket väl hända att någon frukt de fått med sig till skolan men sen inte ätit blivit kvar. Sen kom nästa sms:
 
Både jag och framor tycker du ska köpa en helt ny cykel till stora, från Biltema. Så som du reser verkar ju pengar finnas.
 
Jag svarade:
 
Det handlar inte oom pengar, hon älskar den cvykeln! Jag hämtar den på måndag och lämnar in den till verkstad eftersom du inte kunde fixa den.
 
Han: Nej, jag har lagt ut 100 kronor på slangar. Växeln är dålig, den är rostig och däöcken slut. Släng den istället och köp en ny på biltema.
 
Där började jag bli riktigt rädd. Jag vet att det är löjligt, men jag verkligen älskar den där cykeln. Och jag är så van vid hanns sätt att komunicera att jag direkt kunde läsa mellan raderna att han själv tänkte "åka och slänga den åt mig". Så, för att ha svart på vitt att han visste var jag stod i frågan svarade jag:
 
Aldrig i livet. Slänger du den polisanmäkler jag dig. Vi hämtar den imorgon.
 
Han: Jag sa åt dig att slänga den. Jag kan polisanmäla dig för en massa saker. Har du börjat med hot nu igen? Mår du bra av det, nått barnen mår bra av att du hotar? Om jag anser att en cykel är farlig så är den det.
 
Jag: Vad är det du inte förstår?! Jag ska lämna in den på lagning. Ställ den på garageuppfarten så hämtar jag den när ni är på innebandyn idag. Står den inte där polisanmäler jag dig för stöld. Du väljer hur det ska bli.
 
Han: Är det ditt kontrollbehov igen?
 
Han igen: Du är välkommen att göra en polisanmälan men då ghör jag givetvis en motabnmälan. att du gått in på min fastighet. Jag har för länge sen sagt att jag inte vill ha dig här, ändå tränger du dig innanför dörren.
 
Han IGEN: Skriv i polisanmälan att jag lagt ner flera timmars arbete på cykeln. Köpt slangar för 100 kronor. Åkt till olika cykelaffärer och frågat.
 
Han återigen: Och sluta trakassera min mamma!
 
Mitt i detta hav av sms hade jag gripit efter ett halmstrå för att få hjälp och smsat hans mamma och sagt att han tänker slängan Storas cykel (som jag köpt) och att om han gör det polisanmäler jag honom.
 
Hanns mamma skrev ett sms till honom som hon av misstag skickade till mig, men det var bara bra, för då fick jag se svart på vitt precis hur hon reagerade. Hon skrev åt honom på skarpen att sluta dumma sig, att han absolut inte fick slänga cykeln utan genast ge tillbaka cykeln till mig. Det var faktiskt skönt att se. Jag svarade att hon skickat fel, så hon inte skulle missa att skicka det till rätt avsändare. Därför blev det ännu tydligare hur skev hans verklighetsbild är när han påstår att jag trakasserar hans mamma, när hon säger åt honom att skärpa sig.
 
Jag åkte dit under innebandyn, men såklart stod ingen cykel utställd. Han skrev i ett sms att han vill ta ut slangen han satt in, och då skrev jag att han får tills imorgon på sig, kl 19 för att vara exakt. Och står den inte där polisanmäler jag honom. Det är ju egentligen en sådan "skitsak" som polisen inte skulle orka bry sig om, men dels underlättar det alltid i kontakten med dem att T är dömd sen tidigare. Och dels har jag ju svart på vitt på sms att han vägrar ge ut min cykel. Så jag hoppas ändå de kan hjälpa mig. För jag tror då inte dte kommer stå någon cykel där imorgon heller.
 
Men mest av allt blir jag faktiskt upprörd av min egen reaktion!. Jag blev skakis, fick ca 180 i puls, och sånt j-la stresspåslag. För en stackars cykel! Jag ringde en vän och storgrät. Och hon sa något så viktigt. " Det handlar inte om cykeln. det handlar om allt våld han utsatt dig för". Och precis så är det. Den totala maktlösheten, att han kör över mig totalt, som om mina ord inte ens hörs (eller syns i sms). Och visst det är bara en cykel (en cykel jag älskar) men det handlar om så mycket mer än så. Så imorgon kväll sitter jag nog i telefon med polisen igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela