Tillfällig frihet!
Nu var det länge sen jag skrev. Här har det varit både bra och dåligt, ganska normalt med andra ord. Vad som är normalt kan man ju diskutera länge, men det blir en annan dag. På den positiva sidan är att det inte varit fler polisingripande eller "akutsituationer". Men hatsms och mail som berättar hur svekfull jag är, att det är mitt fel att han mår dåligt osv. Förra helgen (när jag inte hade barnen) åkte jag på 24-timmarskryssning. Det har alltid varit något som han förbjudit mig att åka på. Så då passade det ju perfekt när en vän föreslog det förra helgen. Jag visste att han skulle bli vansinnig, så jag sa inget i förväg. Jag meddelade dock hans mamma att jag inte skulle vara nåbar under kvällen. Och FATTA vilken frihetskänsla, en hel kväll med god mat, goda drinkar och dans, och ingen täckning på telefonen!! Inga sms, inga samtal, ingen oro över vad som skulle vänta mig om jag råkade titta på telefonen. Det var som en liten flytande paradisö. Visserligen var jag ju fullt medveten om att det skulle finnas en massa sms när vi kom in i telefontäckningzon, men ändå, frihet just där och då! Det blev en fantastisk kväll!
Och smsen trillade in nästa eftermiddag. Allt från "var är du? Svara då!" till "barnen står här påklädda och väntar på dig, kommer du snart?!" Det sista var ju bara skitsnack, eftersom han hela tiden tjatat om att han skulle ha barnen till tisdag, vilket jag svarade. "Oj då har det blivit ett missförstånd! Jag har planer efter tre, så du får hämta dem senast 14.30". Det var faktiskt underbart att kunna svara "nej det går inte. Jag kan komma klockan sex" och veta att hur han än tjatade, hotade, bönade så skulle jag inte kunna falla till föga. Det var utanför min makt.
Och när jag sen hämtade barnen stod de påklädda utanför och väntade med pappa. När jag kom fick jag en blick som kunnat döda en hel arme, sen gick han in och slog igen dörren utan ett ord. Jag packade in barnen i min bil och åkte så fort jag kunde, innan Han skulle ändra sig och komma ut och ställa till med något. Sju minuter senare plingade min mobil till, ett nytt sms: Det hade varit trevligt med en kram.
??? Jag blir inte ens förvånad, men det tär på krafterna att försöka hänga med i hans svängningar.
