ofredad.blogg.se

Olyckan på förskolan när Lilla slog i sin tand hände under min vecka. Som jag skrev innan drog de inte ut tanden första dagen utan vi fick en ny tid dagen efter. På kvällen smsar T:

 

Jag skulle gärna vilja vara med till tandläkaren imorgon.

 

Jag svarade att det var väl onödigt, att han skulle behöva frånvaro från jobbet trots att det var min vecka.

 

Hela våren har han tjatat om att det är så synd om honom som behövt vabba så mycket. Att han snart skulle få sparken. Att jag skulle ersätta honom ekonomiskt.Osv osv mail efter mail på samma tema i flera veckor. Jag har inte skrivit om det på bloggen för det skulle bara bli samma inlägg 100 gånger om. Inte så kul att läsa. Och inte att skriva heller för den delen. På sitt vanliga sätt att bara köra över mig totalt svarade han bara:

 

Vi ses.

 

På kvällen sama dag kom han förbi och knackade på hos mig för att kolla hur dte var med Lilla. Helt ok, jag förstår honom. Men Lillas reaktion var märklig. Hon sprang och gömde sig och vägrade visa sig för pappa! Hon som alltid brukar vara glad att åka dit! Nåväl, jag tänkte att hon var skakad efter en traumatisk dag och lade inte så mycket vikt vid det.

 

Nästa morgon när vi kom till tandläkaren stod T där. Och fick exakt samma reaktion! Lilla kastade sig bak i vagnen och drog filten över huvudet. När T petade bort den vände hon sig demonstrativt åt andra sidan.

 

- Det verkar ju inte ens som hon vill se mig, kommenterade T med jämnmod. Själv hade jag blivit förkrossad om det varit jag som fått den reaktionen från mitt barn. Och nu blev jag mest förvirrad. Varför denna plötsliga kyla mot sin pappa? Duger han i medvind men inte vid motgångar? Eller var dte något annat? Nåja jag hade annat att koncentrera mig på. Men först kunde jag inte låta bli att slänga en syrlig kommentar till T:

 

- Du som håller på att få sparken för att du vabbat så mycket, varför kommer du hit när du inte måste? Är dte inte dumt med ännu mer frånvaro?

 

- Nej det är ingen fara. Jag har världens bästa chef, han sa bara "gör dte du måste göra". Det är aldrig problem att vabba på mitt jobb.

 

!!! Efter att ha terroriserat mig i veckor, skyllt på mig för att barnen är sjuka och sagt att det kommer vara mitt fel om han förlorar jobbet pga all frånvaro, och så säger han nu detta?! Och jag som tillochmed tyckt lite synd om honom! Trots allt han gjort, så kände jag medlidande för allt hans vabbande. Än en gång hade han lyckats lura mig...