Logik- finns den?
För att svara på rubriken, så i vissa fall definitivt "ja". Innom den naturvetenskapliga sektor jag arbetar råder logik i det mesta. Mina synnerligen kompetenta kollegor är också ganska logiska, och jag skulle nog tycka att jag själv också för det mesta handlar och tänker logiskt (iaf med förståndet, känslorna går sin egen väg).
I fallet T blir svaret däremot ett rungande "nej"!
På skärtorsdagen gick mina döttrar påskkärring med några vänner, och självklart ville de ringa på hos pappa (och alla andra på gatan eftersom de känner dem). Från att jag parkerade bilen ca 100m bortanför Ts gata tlls dess att vi gått dit (gissningsvis 3 minuter) hade T hunnit skicka ett mail till mig med följande innehåll:
Har jag inte sagt åt dig att hålla dig borta från denna del av Bälinge?! Eftersom du är så obehaglig och vägrar sammarbeta vill jag inte ha dig på O-vägen!
När vi sen kom och ringde på öppnade han (här vill jag skriva glatt men det vore en total lögn) och höll fram en skål godis mot den glada barnaskaran, men slängde mördande blickar på mig istället för att le tillbaka. Sen kom mailen om överlämning på annandag påsk som jag skrev om i förra inlägget, att jag skulle vänta "runt hörnet".
Förra veckan (när jag hade barnen) haglade det in mail om att de hade kläder kvar hos honom som de absolut ville ha med sig till mig. "Konstigt" nog nämnde barnen själva inte ett ord om kläderna. Ett av mailen:
Nu har det snart gått en vecka utan Stora fått hämta sina kläder. Taskigt
Efter mail nr 3 på det temat skrev jag glatt följande svar:
Förr eller senare måste du börja prata
Hej! Jag hade uppfattat att jag inte fick komma till O-vägen?
Ha en trevlig helg!
Det besvarades med 2 mail.
Nr 1: Jag bestämmer inte över o-vägen
Däremot bestämmer jag över nr X
Du är inte Välkommen in på min och flickornas fastighet med tanke på ditt beteende. Du kan stanna utanför så kan flickorna hämta det de behöver.
Nr 2:
Du är däremot rekommenderad sedan länge att hålla dig borta med barnen från lek häromkring . Men lämning och hämtning går bra . Och om de saknar nåt givetvis
med tanke som sagt på ditt beteende så vill jag inte ha dig i mitt hus. Du samarbetar ingenting .
Så sammanfattningsvis: Han bestämmer inte över hela sin gata, men jag "är rekommenderad" att hålla mig därifrån? Nåja, nu utgör inte detta något stort problem eftersom jag får rysningar vid blotta synen av hans hus. Det hus jag en gåg älskade och kallade hem.
