ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Logik- finns den?

Publicerad 2017-05-16 13:27:15 i Allmänt,

För att svara på rubriken, så i vissa fall definitivt "ja". Innom den naturvetenskapliga sektor jag arbetar råder logik i det mesta. Mina synnerligen kompetenta kollegor är också ganska logiska, och jag skulle nog tycka att jag själv också för det mesta handlar och tänker logiskt (iaf med förståndet, känslorna går sin egen väg).
 
I fallet T blir svaret däremot ett rungande "nej"!
 
På skärtorsdagen gick mina döttrar påskkärring med några vänner, och självklart ville de ringa på hos pappa (och alla andra på gatan eftersom de känner dem). Från att jag parkerade bilen ca 100m bortanför Ts gata tlls dess att vi gått dit (gissningsvis 3 minuter) hade T hunnit skicka ett mail till mig med följande innehåll:
 
Har jag inte sagt åt dig att hålla dig borta från denna del av Bälinge?! Eftersom du är så obehaglig och vägrar sammarbeta vill jag inte ha dig på O-vägen!
 
När vi sen kom och ringde på öppnade han (här vill jag skriva glatt men det vore en total lögn) och höll fram en skål godis mot den glada barnaskaran, men slängde mördande blickar på mig istället för att le tillbaka. Sen kom mailen om överlämning på annandag påsk som jag skrev om i förra inlägget, att jag skulle vänta "runt hörnet".
 
Förra veckan (när jag hade barnen) haglade det in mail om att de hade kläder kvar hos honom som de absolut ville ha med sig till mig. "Konstigt" nog nämnde barnen själva inte ett ord om kläderna. Ett av mailen:
 
Nu har det snart gått en vecka utan Stora fått hämta sina kläder. Taskigt 
Förr eller senare måste du börja prata 
 
Efter mail nr 3 på det temat skrev jag glatt följande svar:
 
 
Det besvarades med 2 mail.
 
Nr 1: Jag bestämmer inte över o-vägen  
Däremot bestämmer jag över nr X
Du är inte Välkommen in på min och flickornas fastighet med tanke på ditt beteende. Du kan stanna utanför så kan flickorna hämta det de behöver.  
 
Nr 2: 

Kommentarer

Postat av: Nelli

Publicerad 2017-05-16 18:57:03

Att vi inte ser logiken i galenskapen ser jag som ett sundhetstecken - VI är inte galna och kommer därför heller aldrig att förstå. Att inte förstå är de allra flesta gånger oerhört frustrerande men alltid ett sundhetstecken.

Svar: Tack! Har hört det förut men behöver bli påmind!
ofredad.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela