En otäckt verklig mardröm
Det händer så mycket här så jag vet inte vart jag ska börja. Att barnens pappa varit inlagd för skrumplever och ascites (bukvätska) 2 gr på 4 månader? Första gången tappades han på 11 liter vätska, denna gång vet jag inte. Beroendeenheten på sjukhuset hotar med tvångsinläggning om han inte håller sig nykter, han fortsätter dricka och ingenting händer, suck! Bara ett tomt hot alltså.
i helgen fyllde han år och frågade barnen om de ville gå på restaurang med honom, när de tvekade blev han sur och sa att då blir det inget. Sen ville ingen av dem gå dit och säga grattis, och då flög han i taket fullständigt, påstod att det var jag som låg bakom det, att jag förbjöd dem. Nej det har jag inte gjort, men jag pushar dem absolut inte till att ha kontakt heller, utan säger att de får välja själva.
Så nej, jag har inte gjort så att de inte vill träffa honom, det har han fixat alldeles själv.
Här är ett urval av de sms han skickat till N i helgen:
Saknar er ska vi ha det så här nu? Antar att det är mamma som hittat på detta.
Jag har en hel stab av läkare bakom min rygg som undrar varför dte är så här.
Hälsa din mamma det.
N svarade "ok".
Vi kan inte ha det så här mer ni ska vara här varannan vecka nu.
Svara annars ringer jag polisen
Soc jour
N: Vad?
Har mamma dött?
N: Nej?
Du ska få se vad jag kommer att göra.
Eller ja mamma
N: Vad ska du göra?
Det märker ni.
Mamma får det jobbigt snart.
Jag har 25 läkare bakom mig
Och så tycker han att det är konstigt att barnen inte vill komma och hälsa på?! Stackars N blev ju rädd att socialen eller polisen skulle komma och hämta dem och tvinga dem till pappa. Grrrr det är verkligen helt obegripligt hur man kan göra så mot sina barn. Vad det var han syftade på vet jag inte. Och så pass långt har jag kommit att jag inte går runt och oroar mig konstant för det nu. Kanske visar det sig, kanske inte. Men lite påverkad blev jag ändå, för på natten hade jag en vidrig mardröm.
Jag drömde att han bröt sig in i mitt hus och attackerade mig i hallen, han hoppade på mig och välte ner mig på golvet och satte sig sedan på mig och tog fram en kniv som han retsamt la mot min hals.
- Nu är du inte så kaxig minsann! Vem är det som bestämmer nu?!
Jag försökte vrida mig loss, och på något sätt kom jag undan honom, tog upp mobilen och med darriga fingrar slog jag 112. Larmoperatören kopplade mig till polisen och jag skrek i luren
- Han håller på och döda mig, ni måste komma hit!, fullständigt panikslagen, medveten om att han när som helst skulle ta min telefon och krossa den.
- Jaha, vad är det som får dig att tro det? Har han sagt att han ska döda dig? svarade polisen oberört.
- Nej men han har en kniv som han höll mot min hals! Snälla ni måste komma!
- Nja....vi har ganska fullt upp. Men kanske kan jag skicka en bil senare...
- Men då kommer han ha hunnit döda mig!
Där vaknade jag, svettig och andfådd. Och insåg att det var en mardröm. Men en mardröm som mycket väl kunde ske på riktigt. Jag tror jag delar med alla som blivit utsatta för våld i nära relation att man inte blivit lyssnad på/tagen på allvar av polisen. En gång när T var hotfull mot mig och höll mig inlåst i sitt hus så ringde jag 112. Och fick precis det svaret av polisen:
- Har han sagt att han ska slå dig?
Nej det hade han inte, men det hade han aldrig sagt någon av de gånger tidigare när han slagit mig.
- Nu ska jag slå dig! ingick inte i repertoaren. Jag visste att det var det som var påväg att hända, utan några ord.
Nu hoppas jag verkligen att om det är en kniv inblandad skulle polisen vara litye mer intresserad. Eller skulle det krävas att han sagt "Nu ska jag knivskära dig"?
En annan sak som hände i helgen var att jag blev magsjuk. Eftersom ingen annan blev dålig funderade jag på om det kunde varit något jag ätit. N frågade om jag ätit något som de inte ätit.
- Ja, jag åt färdig ärtsoppa i fredags, som ingen annan åt. Vet du att dte finns en svensk kung som man tror blev förgiftad av ärtsoppa? Nåja, mig finns det ingen som vill förgifta, sa jag lite skämtsamt.
- Jo, pappa, svarade N direkt, och på fullkomligt allvar.
Jag blev lite tagen på sängen och visste inte hur jag skulle besvara det. I andra familjer hade man kanske kunnat skämta o en sån sak. I vår familj är det på riktigt.
