ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Numera skild

Publicerad 2014-04-27 21:38:04 i Allmänt,

Brevet kom i tisdags! Jag är numera en skild kvinna, underbart! Eller underbart var kanske fel ord, men med tanke på omständigheterna är det skönt. Kanske är det därför jag fått så många jobbiga sms. Vi har haft en överenskommelse att han har barnen varannan tisdag-söndag. Idag skickade han sms och skrev "Jag hämtar dem imorgon på dagis". Som om han själv kan sitta och bestämma det! Utan att prata med vare sig mig, socialen eller barnen! Och sen skriver han att jag har sammarbetsproblem, och att han tänker ta upp det med socialen! Grrrr jag blir så arg, fast jag vet att det bästa vore att inte bry sig...
 
Jag har gått med i en sluten grupp på facebook för kvinnor i min sits. Där svarade jag på ett inlägg att jag tyckte att alla som inte hade gemensamma barn med sin förtryckare borde bryta all kontakt, men det kunde ju tyvärr inte vi göra som har barn ihop.
 
Pling i mobilen: Jasså, du vill bryta all kontakt med mig?!
 
Jag fick panik och skrev ett inlägg i gruppen och frågade om den inte var sluten? Och i såfall, hur kunde mitt ex läsa vad jag skrev? Jag skrev också att jag undrade om han installerat någon ny spionapp på min mobil. En vänlig själ svarade att gruppeb visst var sluten, men kanske hade han en fejkad profil.
 
Pling igen: Nej det finns ingen app och jag har ingen fejkad profil.
 
Det började kännas riktigt obehagligt. Jag fick tips om att kolla medlemslistan om det var någon jag kände igen, och jasså minsann, Hans mamma var medlem. Det tog inte lång stund att få reda på att få mina misstankar bekräftade, hon hade inte gått med där. Han hade kapat hennes konto! Ibland blir jag så trött...

Dagen D är över

Publicerad 2014-04-23 20:16:34 i Allmänt,

Då var det gjort. Rättegången avklarad och ny väntan på domen som kommer 7 maj. Trots att det bara tog 3 timmar är jag helt slut! Så trött ända in i märgen. Trött av att vara på helspänn, nervös, anstränga minnet till max och alla nya intryck. Det är för mig en helt främmande miljö, som jag hoppas att jag inte behöver stifta mer bekantskap  med. Försvarsadvokaten var oväntat snäll mot mig, egentligen var det enda han ifrågasatte mitt skadeståndsanspråk. Och det kan jag förstå. Misstolka mig inte att jag tycker det var fel av mig att begära, men jag kan förstå varför man tvivlar på att en händelse som skedde i november kan leda till sjukskrivning från mitten på januari. Tack och lov var jag väl förberedd på den frågan och kunde motivera det mycket väl.
 
Jag hade trott han skulle ifrågasätta varje ord jag sa, varje mening, men icke. Han ifrågasatte inte att jag kunde gå och lägga mig på kvällen bredvid en man som just sagt att han ska döda mig om jag är otrogen. Något som jag tror kan verka obegripligt för de som inte levt i en relation med våld. Däremot tror jag ingen med samma erfarenheter i bagaget skulle tycka det var ett dugg konstigt. Värre saker än så kan hända, och ändå rullar vardagen på. 
 
Då gick åklagaren betydligt hårdare åt Honom. Och Han slingrade sig och det var mycket "minns inte" och motsägelser, så jag tyckte det var pinsamt uppenbart hur det låg till på alla punkter. 7 maj får jag se om nämndemän och domare också tyckte det. Och lögner såklart. Och jag ville resa mig upp och skrika: Du ljuger! Han ljuger, så var det inte alls!! men jag satt snällt kvar mellan åklagaren och mitt målsägarbiträde. Åklagaren sa att jag skött mig väldigt bra, men det kanske han säger till alla, vad vet jag?
 
Det finns en massa mer att skriva om dagens pärs, men jag orkar inte, en annan gång...

Teknikens under...

Publicerad 2014-04-20 21:43:19 i Allmänt,

Det har varit en relativt lugn påsk. Skönt med vila och jag har läst en massa, ett intresse jag hade innan barnen kom, men som jag tappat bort på senare tid. En av kvällarna var jag på maskerad. En kompis tog bild på oss och lade ut på facebook och taggade mig. Jag har sedan länge blockat Honom där efter att han skrivit en massa elaka kommentarer. Varje människa med lite logiskt tänkande borde kunna förutse att om man är elak mot en facebook-kontakt kommer man förlora den kontakten. Ändå blev han jätteförvånad och jättearg när jag tog bort honom efter att han skrivit att det var rätt åt mig att jag låg magsjuk... Nåväl, min vän är inte heller vän med honom på facebook, så hon sa att han inte skulle kunna se bilden. Sedan gick andra vänner in och kommenterade och gillade bilden, och jo då, nog  fick jag ett sms från Honom där han frågade hur jag kunde gå på fest när jag var förkyld.
 
J-la Fb! Fast klart man får skylla sig själv, vi hade ju kunnat låta bli att lägga ut bilden. Men hade jag bett henne ta bort den av rädsla för att Han skulle se den så styr Han mig ju fortfarande. Så just därför, för att visa för mig själv att mitt handlande inte avgörs av vad han kommer säga, lät jag henne lägga ut den. Kanske kan det skicka en signal till honom också...
 
Tekniken har både blivit min värsta fiende och en allierad. Innan separationen hade Han installerat ett spionprogram på vår gemensamma dator så att den loggade allt jag gjorde, han kunde i efterhand få fram inte bara vilka sidor jag besökt, utan även privata meddelanden jag skrivit. DEn synden erkände han faktiskt för mig, fast han ansåg ju inte att det var fel gjort av honom egentligen...
 
Vid flera tillfällen tycktes han veta var jag varit, men det var bara en obehaglig känsla jag skakade av mig. Tills jag en kväll (efter separationen) gick på teater med en vän. Efter teatern bestämde vi oss för att ta en drink och gick till bar A. Vi tyckte det var för hög musik och fortsatte efter en liten stund till bar B. Det var väldigt lite folk på bar B och ingen jag kände igen.
 
Nästa morgon har jag fått sms från Honom: Var det trevligt på bar A och bar B igår?
 
Då gick det från en obehaglig känsla till en obehaglig vetskap. Han spårade mig på något sätt. Det fanns ingen annan möjlighet att han kunde veta att vi varit på just bar A och bar B. Det tog inte lång tid att räkna ut att det måste vara via mobilen, så jag bad en datakunnig vän kolla upp om det kunde vara så. Det hon upptäckte var skrämmande. Det fanns mängder av sätt att spåra någons mobil, man behövde varken vara datasnille eller miljonär för att kunna göra det. Hade jag tur var det bara en app, hade jag otur hade han fått tag i min mobils tillverkningsnummer. I det senaste fallet fanns det inget att göra , han skulle kunna spåra mobil så länge han ville. Det fanns också program att installera så att min mobil fungerade som en mikrofon som han kunde avlyssna (oavsett om mobilen var påslagen eller ej). Och om jag mot förmodan hittade dessa dolda program och avinstallerade dem, så var det troligt att de var konstruerade så att programmet bara låtsades avinstalleras, men låg kvar ändå.
 
Några månader efter separationen skulle jag logga in på min internetbank med förenklad inloggning. Till min förvåning fungerade inte min kod. Jag ringde banken och fick veta att den blivit spärrad efter 3 misslyckade försök. Behöver jag tillägga att jag inte gjort ett enda misslyckat försök?
 
Men numera använder jag tekniken till min fördel också, har installerat en app som kan banda mina telefonsamtal och jag har köpt en dold kamera. Där var det också en ny värld som öppnade sig för mig. Jag trodde bara det var James Bond som hade kamerapennor med mera, men 2014 kan vem som helst gå till affären och köpa sig en sådan för några hundralappar. Jag har dock inte fått användning för den än...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela