ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Nu har jag läst hela domen

Publicerad 2015-04-28 21:40:29 i Allmänt,

Igår äntligen fick jag domen och kunde läsa den i sin helhet. Och efter det kändes det lite bättre. Visserligen kvarstår fakta, han får inget straff, annat än förlängd skyddstillsyn. Men det framgår tydligt, och står till och med rakt ut, att de finner min version mer trovärdig än hans och att det är det händelseförloppet som ska ligga till grund för domen. Och det var ändå det viktigaste! Det står att T är skyldig till "misshandel som inte kan betraktas som ringa".
 
Att han inte behöver betala skadestånd beror på att jag trängt mig in i hans hem och att våldet jag utsattes för därför inte kunde anses som en kränkning. Dock var en av nämndemännen skiljaktig i denna fråga och ansåg att det ändå var en så pass grov kränkning att han borde fått betala skadestånd. Skönt att veta.
 
Jag har varit helt slut den senaste veckan, så nu ska jag sova!

Han dömdes!! Men får inget straff...

Publicerad 2015-04-22 22:19:46 i Allmänt,

14.00 22 april var det sagt att domen skulle komma. Klockan hann bli 15 innan jag fick möjlighet att ringa tingsrätten. Kvinnan i andra änden av luren frågade om jag ville att hon skulle läsa upp domen för mig, och jag sa ja.
 
- Ja få se, ja han döms för misshandel och får därför förlängd skyddstillsyn. Ditt skadestånd ogillas. Har du några frågor?
- Ja åklagaren yrkade ju på samhällstjänst. Döms han inte till det?
- Nej. Nej ingen samhällstjänst.
- Jaha. Ja tack så mycket då.
 
Den starkaste känslan när vi lagt på var förvirring. Han dömdes! Och det var ju det viktigaste, känslan av att faktiskt bli trodd! Så varför var jag inte sprudlande glad? Kanske för att det kändes som om detta blev ytterligare ett kvitto på att han kan bete sig hur han vill utan att behöva ta några konsekvenser. För konsekvenser blev det ju inga. Att ha 1 eller 2 domar för misshandel på sig gör väl ingen större skillnad. Och den där skyddstillsynen har han själv beskrivit att det är "att gå och fika med en ung kvinna en gång i månaden". Knappast något straff.Så pengarna bryr jag mig inte om (med våra hånfullt låga skadestånd i detta land) men hade han dömts till samhällstjänst hade det iaf blivit någon kännbar påföljd. Och han skulle dessutom då vara upptagen mer tid, tid som inte längre kunde ägnas åt att trakassera mig. 
 
Men ändå; Han blev dömd!

Är jag en stalkermagnet?!

Publicerad 2015-04-19 20:17:14 i Allmänt,

I lördagskväll fick jag meddelande via Facebook från någon jag inte kände igen (man, ca 55 gissar jag):
 
Jag saknar dig, dina tjejer och hundarna!
 
Jag bestämde mig för att fråga rakt ut om jag borde veta vem han var. Uppenbarligen visste han ju en hel del om mig. Eller hade han bara sett mina bilder på fb och lagt ihop ett och annat? Jag behövde inte undra länge. Nästa meddelande löd:
 
Vet inte. Vi är grannar på parkeringen och vi har köksfönster mittemot varann. FB föreslog dig som vän, så jag bestämde mig för att fråga, men det var kanske dumt?
 
Så himla konstigt! Mittemot mig bor en familj, en man med fru och två barn i tonåren! Visst har vi lite insikt till varandra, och i ärlighetens namn har jag nog någon gång kastat en avundsjuk blick in på deras mysiga middagar med det som ser ut att vara den svenska kärnfamiljen. Men det var innan jag visste att mannen skickar meddelande till sina kvinnliga grannar via Facebook...Jag kanske överreagerar men jag tycker inte det är ok! Jag har inte och kommer inte svara på meddelandet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela