ofredad.blogg.se

Här är det KAOS. Först dyker en storgråtande Stora upp och berättar att pappa hållt på och stirrat på henne hela dagen, hon ber honom sluta: han vägrar: bråket eskalerar. Hon berättar hur fruktansvärt obehagligt hon tycker det är, och att hon om och om igen ber honom sluta men han ignorerar henne. Detta är ett beteende han ägnade sig åt redan på "vår" tid, när han var full.

Han ringer farmor pch säger att Stora är omöjlig (och den naiva jävla kärringen tror på allt han säger och hon säger åt Stora att skärpa sig och sluta vara elak mot pappa). J säger att pappa varit dum mot henne och då svarar farmor att det tror hon inte ett dugg på. "Det vore ok om hon väljer att tro på honom efter att ha lyssnat på BÅDA, men hag fick inte ens säga något!!" snyftade Stora förtvivlat.

 

Bråket fortsätter och han skriker att det måste vara något fel i huvudet på henne och att han ska köra  henne till psykakuten. Hon blir så ledsen att hon flyr hit, men säger till honom vart hon ska. Under tiden Stora berättar allt för mig ringer han mig 3 gånger på rad, jag väljer att inte svara eftersom jag vet att han bara vill ha mina sympatier. Jag frågar Stora om hon tror att han var full, hon är ju 10 år nu och känner till begreppet även om hon nog inte kan avläsa så väl. hon säger "nej jag har inte sett honom dricka någon öl".

 

5 min senare knackar han på min dörr. Det tar mig 1 sekund att se att han är så full så han knappt kan stå på benen. Han ber att få prata med Stora. "Ska du be om ursäkt?" frågar jag. "NEJ verkligen inte. Hon har slagit mig. Hon har knuffat mig. " Han tystnar när han märker att jag stirrar på honom. "Vad e de?" sluddrar han. "Du ser inte nykter ut". "JO o det e jag" säger han och vinglar och då förstår jag hur myclet jag kan lita på vad han säger. "Har du lämnat Nathalie ensam?!" frågar jag. "Ja-a oooohhh då" säger han hånfulllt och gör en löjlig gest med händerna när han ser min förfärade min. Så skulle han aldrig sagt om han var nykter, då skulle han sakligt argumenterat stt hon kan vara själv en stund. Vilket hon kan. På DAGTID. Sen vänder han på klacken och stapplar iväg. Och här sitter jag nu med 180 i puls, en gråtande 10 åring och så orolig för hur min 8åring har det...det tar aldrig slut....