En actionfilm I verkligheten
Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger polisen ryckt ut till T. Men i torsdags hände något nytt. På kvällen när jag nattade lillasyster (som T inte är pappa till alltså) fick jag ett sms från polisen.
Hej! Jag behöver komma i kontakt med dig. Vänligen svara när vi ringer från dolt nummer. Med vänlig hälsning XXX, Polisens ledningscentral
Här har jag gått i flera år och varit jätttefrustrerad över att polisen alltid ringer från dolt nummer. Som våldsutsatt kvinna vill man spärra dolt nummer, eftersom förövaren (vars nummer man såklart spärrat) annars använder den taktiken för att nå fram. Men som våldsutsatt kvinna harv man också ofta kontakt med polisen, och kan alltså inte spärra dolt nummer. Snacka om att polisernas arbetssätt spelar förbrytarna rakt i händerna! Men nu då, flera år senare när jag blivit så desperat att slippa hanns trakasserier att jag ändå spärrat dolt nummer, så visar det sig att polisen kan hantera det. Wow, om jag vetat detta hade jag spärrat dolt nummer för flera år sen!
Hur som helst, när jag läste smset gick såklart in och tog tillfälligt bort spärren. Några minuter senare ringde en kvinlig polis. Hur många gånger jag än har kontakt med dem så blir jag alltid spänd och nervös, och det sjukaste av allt i kråksången är att min första tanke alltid är ”har jag gjort något fel?”. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att tänka ”vad har HAN gjort för fel nu då?”
Polisens ärende var att hon ville försäkra sig om att barnen inte var hos honom, eftersom de skulle åka dit. Det har de aldrig nånsin brytt sig om att kolla förut. Jag sa att barnen var med mig. Hon frågade om vi hade nyckel och jag sa att han har kodlås.
- Så då finns det ingen nyckel alls?
- Nej bara kod,
- Jaha, sa hon förvånat.
Det är väl ganska vanligt nu för tiden att folk bytt till kodlås? Jag funderar själv på det.
- Vet du något om, tja hans tillstånd?
- Ja han är aktiv alkoholist. Han har varit inlagd för skrumplever två gånger, och då sa de att om han inte höll sig nykter skulle han tvångsinläggas. Men han dricker för fullt igen och ändå händer ingenting! sa jag med uppriktig irritation.
- Ja, han är ju inte så medgörlig med oss heller. Men nu ska vi försöka se till att han får den hjälp han behöver!
”Lycka till med det!” ville jag säga, men polisen var så trevlig så istället så jag.
- Ja förlåt om jag är skeptisk, men det har ju aldrig funkat hitills…
- Nej jag förstår, sa hon medkjännande. Vi har uppgift om att han har en hund, stämmer det?
- Hund?! Nej han har två katter!
- Ok men ingen hund? Då var det felaktiga uppgifter…
Han har nämnt att han ska skaffa en rottweiler som kan försvara honom (mot vem då- polisen eller?!) men jag har då inte hört att han gjort något av den idén. Vi la på och jag skickade ett sms till min vän på hans gata att de nog snart skulle få polisbesök på gatan. Det dröjde kanske en kvart sen fick jag sms att de var där.
Ok, hur många bilar. 1?2? skrev jag.
4-5 bilar. De har skyddsväst, sköldar och k-pist. De har ställt upp sig runt huset men avvaktar.
För ett ögonblick trodde jag hon drev med mig. Det var bara för bisarrt. Hon skickade med en bild på 2 poliser, där den ena hade en sådan där sköld de brukar använda när det är upplopp. Vad i allsindar hade han sagt nu, som gjorde att de utrustade sig på det sättet?! Att han hade en påhittad rottweiler gör väl inte att det behövs 10 poliser med full skyddsutrustning?! Hade han påstått att han hade sprängmedel hemma? Eller att han skulle skjuta dem om de kom dit? Det sista skulle inte förvåna mig det minsta, men det första kändes faktiskt lite out of his league.
Långt om länge slog de in dörren, ca 10 poliser rusade in och efter bara någon minut kom de ut med T, handklovad på ryggen. Sen gick de in i köket, öppnade köksluckor. (När hans kök är tänt och det är mörkt ute är det jättelätt att se in). ”Letar de efter knark? Nog för att han säkert missbrukar tabletter också, men det är nog förskrivna mediciner.
Nu vaknade Lillan, så fortsättning följer…
