ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

En parodi i förbiåkning

Publicerad 2016-05-25 15:44:09 i Allmänt,

Min lägenhet ligger så att T måste köra förbi den för att åka hem till sig. För någon vecka sen hade jag en manlig vän på besök, och vi var ute på min altan. Plötsligt frågar vännen, som kan få heta A, om T fortfarande kör samma bil, vilket jag svarade att han gör.
- Då åkte han nog just förbi, sa A.
- Jaha då fick han något att fundera över. Jag tror inte han hann känna igen dig men han noterade säkerligen att jag hade besök. Och att det inte var en kvinna.
- Han kommer nog snart förbi igen, log A. Och mycket riktigt, mindre än fem minuter senare passerade den mörka volvon igen åt andra hållet, och denna gång i snigeltakt. Jag och A skrattade bara, och A sa:
- Han kommer nog tillbaka ska du se... 
 
Och mycket riktigt, volvon körde in på parkeringen precis bortanför mitt hus, vände runt och kom förbi igen. Denna gång kände han dock igen A så han stannade och pratade lite. Och som alltid när utomstående är med behöll han masken på, småpratade och undvek skickligt alla känsliga ämnen. Jag hade god lust att fråga om han möjligtvis visste hur dte kunnat hamna en påse med hundbajs i min väns (och därmed hans fiendes) brevlåda. Men eftersom sådant aldrig leder någon vart, han har tagit blånekandet till en helt egen nivå. Nu var dte ju ingen som såg honom göra det. Men det bara råkar vara samma dag han lånat grannens hund på promenad, och det bara råkade vara i ust min väns brevlåda...
 
Nåväl, efter en kort stunds småprat sa T att han skulle till Y och fiska (förkortningarna haglar i detta inlägg). Efter en knapp timme kom han tillbaka körde han förbi igen, hemmåt. Med tanke på att dte tar minst 30 min att köra till Y hade han antingen bara åkt dit och vänt eller så hade han inte ens varit där...

När vi var hos tandläkaren

Publicerad 2016-05-24 19:11:43 i Allmänt,

Olyckan på förskolan när Lilla slog i sin tand hände under min vecka. Som jag skrev innan drog de inte ut tanden första dagen utan vi fick en ny tid dagen efter. På kvällen smsar T:
 
Jag skulle gärna vilja vara med till tandläkaren imorgon.
 
Jag svarade att det var väl onödigt, att han skulle behöva frånvaro från jobbet trots att det var min vecka.
 
Hela våren har han tjatat om att det är så synd om honom som behövt vabba så mycket. Att han snart skulle få sparken. Att jag skulle ersätta honom ekonomiskt.Osv osv mail efter mail på samma tema i flera veckor. Jag har inte skrivit om det på bloggen för det skulle bara bli samma inlägg 100 gånger om. Inte så kul att läsa. Och inte att skriva heller för den delen. På sitt vanliga sätt att bara köra över mig totalt svarade han bara:
 
Vi ses.
 
På kvällen sama dag kom han förbi och knackade på hos mig för att kolla hur dte var med Lilla. Helt ok, jag förstår honom. Men Lillas reaktion var märklig. Hon sprang och gömde sig och vägrade visa sig för pappa! Hon som alltid brukar vara glad att åka dit! Nåväl, jag tänkte att hon var skakad efter en traumatisk dag och lade inte så mycket vikt vid det.
 
Nästa morgon när vi kom till tandläkaren stod T där. Och fick exakt samma reaktion! Lilla kastade sig bak i vagnen och drog filten över huvudet. När T petade bort den vände hon sig demonstrativt åt andra sidan.
 
- Det verkar ju inte ens som hon vill se mig, kommenterade T med jämnmod. Själv hade jag blivit förkrossad om det varit jag som fått den reaktionen från mitt barn. Och nu blev jag mest förvirrad. Varför denna plötsliga kyla mot sin pappa? Duger han i medvind men inte vid motgångar? Eller var dte något annat? Nåja jag hade annat att koncentrera mig på. Men först kunde jag inte låta bli att slänga en syrlig kommentar till T:
 
- Du som håller på att få sparken för att du vabbat så mycket, varför kommer du hit när du inte måste? Är dte inte dumt med ännu mer frånvaro?
 
- Nej det är ingen fara. Jag har världens bästa chef, han sa bara "gör dte du måste göra". Det är aldrig problem att vabba på mitt jobb.
 
!!! Efter att ha terroriserat mig i veckor, skyllt på mig för att barnen är sjuka och sagt att det kommer vara mitt fel om han förlorar jobbet pga all frånvaro, och så säger han nu detta?! Och jag som tillochmed tyckt lite synd om honom! Trots allt han gjort, så kände jag medlidande för allt hans vabbande. Än en gång hade han lyckats lura mig...
 

3-åring med glugg

Publicerad 2016-05-10 21:50:51 i Allmänt,

Förra veckan ramlade Lilla och slog i munnen och en framtand, på dagis. Eftersom dte var mi vecka ringde de mig, men jag var inte anträffbar, så då ringde de T som inte heller svarade. Då ringde de farmor som också stod uppsatt som kontaktperson. Min chef kom in till mig i mitt möte och berättade att min exmake ringt och sagt att dagis sökt mig. Min chef vet lite om vår historia, men inte allt.Tusen tankar for genom mitt huvud. Hade han varit otrevlig mot min chef? Eller tvärtom så trevlig att hon nu tvivlade på att den trevliga mannen kunde göra någon illa? Och nu skulle jag minsann få höra vilken dålig mamma jag var som inte ens svarade näer dagis ringde mig PÅ MIN VECKA. Och så klart viktigast av allt, vad hade hänt med Lilla?!
 
För en sekund tvekade jag, skulle jag ringa T eller dagis? Men så slog jag numret till dagis. De berättade att Lilla ramlat och slagit sig, att det blöddde från munnen och att en tand verkade sitta löst. Och att farmor var på väg. Jag sa att jag skulle skynda mig dit och på väg till bilen ringde jag farmor. Hur skulle hon låta? Det var nog ett år sen vi talade... Och hon lever väl i sin bubbla att nu är hennes son "frisk".
 
Hon lät precis som vanligt, lugn, samlad trevlig. Jag sa att hon inte behövde åka till dagis, men när hon frågade om jag inte ville ha hjälp om vi måste åka till barnakuten så tackade jag ja. När jag kom till dagis sov Lilla fridfullt, men blod hade torkat under näsan och runt tanden.
 
Vi väckte henne och tog henne till barnakuten som tittade snabbt på hennes enorma fläskläpp och sedan skickade oss vidare till tandläkaren. Där röntgade de tanden ch kom fram till att den var av och måste dras ut. Frågan var om vi skulle göra det samma dag eller nästa dag. Fördelen med att vänta var att då kunde hon få lugnande, vilket hon inte kunde om vi tog den direkt eftersom hon inte var fastande. Men vi kom ändå fram till att vi skulle göra et försök. Lilla var superduktig, och gapade snällt trots att hon blev stucken med bedövningsspruta. Men så sista gången tandläkaren skulle dit med sprutan blev det för mycket för henne och hon började gallskrika. Tandläkaren gav då upp och sa att vi skulle få en ny tid nästa morgon istället. Jag var lite tveksam till det beslutet, då måste vi ju börja om hela proceduren igen, med nya sprutor. Var det inte bättre att ta tanden nu när allt förberedelsejobb var gjort? Nåväl, tandläkaren är ju experten så vi gjorde som hon sa. Med facit i hand var det helt fel! Istället för att hålla fast en vilt kämpandes 3-åring i ca 2 minuter till fick jag hålla fast henne av och till i 2 timmar följande dag! Note-to-self: Tvivla aldrig på din mammaintuition igen!
 
Nåja tanden drogs ut tillsist, och numera är hon superstolt över sin glugg! Sen fanns det flera aspekter på Ts handlande som jag kunde skriva vidare om...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela