ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Heja Hasse Aro och Jenny Gourman Strid !!

Publicerad 2015-02-28 22:11:53 i Allmänt,

Har nu sett säsongens två avsnitt av Stalkers (TV 3). Jag har inte sett det tidigare, jag har tänkte att jag bara skulle bli så arg och ledsen av att se andra bli utsatta för samma behandling jag själv fått utstå, och precis som jag lämnas utan hjälp av samhället. Och visst blir jag arg. Som i senaste avsnittet, där mannen överklagade att han fått kontaktförbud mot kvinnan, och kontaktförbudet hävs, med motivering att han har kläder kvar hos kvinnan. Kläder han vägrar hämta. Jag fattar bara inte att det ska vara så svårt att få ett kontaktförbud! Borde det inte vara varje människas rätt att bestämma att man inte vill bli kontaktad av en viss person? Hur kan det vara ett "stort intigritetsintrång" att utfärda ett kontaktförbud, men inte vara det att inte utfärda ett trots att en önskan finns? Och i de flesta fall väl dokumenterade bevis. Men nej, rätten till lugn och ro och trygghet är tydligen underställd en annan persons rätt att ringa 20 gånger per dag. Varje dag.
 
Men en annan sida av programmet gör mig glad. Att se Hasse Aro och hans kollega Jenny Gourman Strid stå upp för dessa kvinnor, försvarar dem och hjälpa dem, där samhället sviker. Att de vågar. Och att de gör! Det gör mig glad att se. Och att de i säsongens första avsnitt valde att gå ut med stalkerns riktiga namn för att varna andra kvinnor, det gör mig glad!
 
Även om båda de Stalkers som tagits upp denna säsong är betydligt värre än T är det ändå mycket jag känner igen. Stalker 2s sätt att genom sitt eget vittnesmål i rättegången bevisa kvinnan rätt, check på det. Inför förra rättegången mot T tänkte jag "han är mitt bästa vittne, låt honom prata på så kommer sanningen lysa igenom hans trassel av lögner". Och jag tänker likadant inför kommande rättegång. T har ju försökt hota mig med att han ska kontakta åklagaren, och jag har tänk att desto bättre om han gör det. Och i veckan fick jag ett mail att han har mailat åklagaren. Synd, det hade nog varit ännu bättre om han ringt.
 
En sak jag kände igen från stalker 1 var att den kvinnoförnedrande inställningensom hela tiden lyste igenom. Stalkern i programmet säger i rättegången mot honom att "det ju bara är ett gäng kvinnor de samlat ihop". Det är uppenbart att det betyder att kvinnor kan man ju inte lyssna på. Och än mindre lägga nån vikt i vad de säger. T har ju bokstavligen uttryckt att kvinnor är ett sattyg, något man bör undvika i möjligaste mån...
 
I rättegången mot Stalker 2 hävdar han att det är han som blir trakasserad av henne, det är rena fantasier av henne att det skulle vara tvärtom. Check på det med. Jag trakasserar T. Jag har kontrollbehov. Jag är bitter över skilsmässan. Jag har alkoholproblem. Jag har drogproblem. Jag skulle kunna fortsätta men ni har nog fattat poängen... Och just det att de verkar tro på sig själva! De TROR verkligen att de blir förföljda. Trots att de kan ägna en hel kväll/natt åt att oavbrutet ringa upp kvinnan. Hur får de ihop det med att DE är offret? Det är så svårt att fatta...  Men en av experterna i programmet sa en sak som blev lite av en aha-upplevelse för mig. Jag minns inte ordagrant vad hon sa men budskapet var att dessa män är totalt ologiska, de skapar sin egen logik som är helt oförståelig för oss andra. Därför är det ingen ide att försöka resonera logiskt med en sådan man. För hans logik är en helt annan...
 
En sista reflektion om programmet: Det är tragiskt att vårt rättssamhälle lämnar ett sådant svart hål runt trakasserade kvinnor att ett TV-program måste träda in för att försöka få misshandlarna att ge sig...
 
Nu ska jag gå in och pussa lite på barnen (försiktigt såklart så jag inte väcker dem) och sen själv krypa i säng. Godnatt!

Några riktigt bra dagar

Publicerad 2015-02-27 23:11:31 i Allmänt,

Efter att veckan börjat helt uselt med min ilska mot T och allt han tjafs om skol/fritidsvalet så svängde det och de senaste dagarna har varit riktigt bra. Och jag vet precis varför. Jag lyckades plötsligt värja mig från Ts attacker (via mail alltså). Jag slutade kolla mailen flera gånger per dag och även när jag kollade och möttes av samma beskyllningar och förvirring som tidigare så bekom det mig inte lika mycket. Visst var det irriterande att för tredje gången på två dagar bli frågad varför jag valt kyrkans fritids trots att jag redan 2 gånger förklarat att det är för att de har fler pedagoger per barn där. Men jag kunde skaka av mig irritationen snabbt istället för att låta den ta över hela min sinnesstämning under flera dagar. Tänk om jag alltid kunde det! Men ibland är det helt omöjligt, som i måndags till exempel...
 
Och idag när jag hämtade barnen på dagis kände jag mig riktigt lyckligt lottad, som får dela min helg med mina två underbara döttrar! De är så varma och kärleksfulla och sprider så mycket glädje omkring sig! Det är helt ofattbart att 50% av deras DNA kommer från T...
 
Vi har många roliga saker inbokade under helgen och jag ska försöka njuta av det och att behålla mitt inre lugn.

Jag blir galen på hans projektioner!

Publicerad 2015-02-23 21:24:54 i Allmänt,

Idag har jag varit arg. Eller fullkomligt rasande snarare. T har hållit på med en av sina favoritstrategier; att göra mig förvirrad. Att skriva över sina handlingar/känslor på mig. Och att vägra ge mig svar på frågor. Tillsist vet jag knappt vad som är upp och vad som är ner längre. Kanske är det jag som har sammarbetsproblem? Kanske är det han som har rätt? Han själv är ju iaf 100% övertygad om att det är så...
 
Nu har det handlat om skolvalet för Stora. Eller fritids för att vara mer exakt. Jag gick in och fyllde i den skola han ville ha (och som jag vill ha eftersom alla Storas vänner kommer gå där). Val nr 2 var också självskrivet, men sen vart det svårare eftersom det inte fanns något självklart 3dje val. Men jag valde en skola som ligger nära mig och som har väldigt bra rykte, eftersom det står att man måste fylla i tre val.
 
Sen måste den andra vårdnadshavaren gå in och bekräfta valet. Självklart bekräftade han bara val 1 och 2. Men skitsamma, hon kommer ju säkert få ett av de två första valen. Så den stora diskussionen har gällt fritids. Skolans eget eller kyrkans. Jag valde kyrkans som förstahandsval eftersom jag hört att de är fler pedagoger per barn där. Men jag skrev genast ett mail till T att om han föredrog skolans kunde jag ändra ordningen på dem. Jag har fått ca 15 mail på temat fritids, men inte i ett enda står det "Jag tycker så här.." utan bara att jag inte kan sammarbeta, att jag "ställer till det med skolvalet" osv osv. Jag har svarat gång på gång, vi kan ändra rangordningen om du vill, men inte fått något svar på det.
 
Detta mail fick jag idag:
 
Du kom med förslag hösten 2014. Hela tiden har jag försökt få dig att samarbeta omkring detta förslag . Du vägrar hela tiden 
Jag säger som en av mina bästa och närmsta vänner. Varannan vecka inget snack inget tjafs. För att använda hans ord.
 
Har HAN försökt sammarbeta kring detta avtal?! Är det JAG som vägrar?! Jag vill inget hellre än få till ett skriftligt avtal, men så fort vi närmar oss ett förslag så tvärvänder han och är inte alls intresserad av att skriva på något. Jag borde bara ruska på axlarna och inte bry mig, men det är så svårt! Det mest irriterande är inte det faktum att han jävlas, utan att projicerar det på mig och påstår att det är jag som jävlas....

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela