ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Comeback efter en lugn period

Publicerad 2015-08-26 21:07:04 i Allmänt,

Nu har jag inte bloggat på länge, och det beror på att jag haft det så himla bra! Njutit av Hs sällskap, njutit av sommar och börjat på ett nytt superspännande jobb. Och T har varit ovanligt tystlåten. På en hel vecka fick jag inte mer än 5 mail! Men som alltid, lugnet före stormen...
 
Igår loggade jag in och kollade min mail för första gången på ca 5 dagar, och inkorgen var full av personangrepp och dolda budskap, alla med samma avsändare såklart. Bland annat hade han fått reda på att jag ska lämna barnen till barnvakt på söndag, för att kunna städa min lägenhet inför visning. Det var dåligt av mig. Jag borde ha frågat honom. Jo eller hur...
Han hade fått reda på att jag bytt jobb. Det var dåligt av mig. Jag försummar mina barn i min vilda jakt på en karriär.
Dessutom fick jag veta att barnen varit uppstressade efter att ha varit hos mig, och det tog flera dagar innan de lugnade ner sig och blev sig själva igen". Stora var nämligen inne i en fas nu när hon vill ta det lugnt efter skolan. Och lilla är likadan. Vilket himla skitsnack! Stora älskar att hitta på saker, att träffa vänner eller göra en liten utflykt efter dagis. En oroväckande tanke jag fick var att hon kanske redan, ve och fasa, insett att hon inte kan leka med vänner när hon är hos pappa och därför hittar på att hon inte vill det, för att skydda honom. Men jag hoppas att det inte är så, utan att det är hans egna fantasier bara.
Och självklart var det helt fel av mig att skaffa en ny pojkvän. Barnen är inte redo för det, hette det. Vad konstigt för han presenterade ju en ny flickvän bara ca 4 månader efter separationen, men nu nästan 2 år efter är de inte redo? Och han frågar massa saker om H. Eller snarare, "vem är H?" i minst ett mail per dag. Än så länge har jag bara ignorerat hans frågor. Samtidigt som det skulle vara skönt att rabbla upp en massa korta fakta om honom. Men jag är livrädd att T ska lyckas skrämma iväg H. För så här lycklig har jag inte varit sen separationen.,,

Så mycket brännmaneter i hans mail! (Hänvsining till Bridget Jones dagbok)

Publicerad 2015-08-12 22:59:53 i Allmänt,

Jag fick detta mail tidigare ikväll:
 
Blev det jobbigt för dig att barnen inte ville krama dig det första det gjorde? Lilla såg nästan rädd ut för dig. Men som en god vän sa.  Ja det tyder på att de är trygga hos dig. Dvs hos mig. Den gode vännen är Y. Ys fru ska dra.  Precis som du fick för dig att göra. Han e helt förtvivlad .förstår honom. Det är inte lätt att bli lämnad med 2 barn o allt. Ni kvinnor tänker inte så långt.
 
Jag drar till X i morrn och fiskar. Barnen skulle varit med och sovit i husvagn. Vingar försökt få ihop det men eftersom du är en så paragrafryttare och tänker på dig själv i första rum så känns det som att det va ingen idé att fråga om de kunde följa med.
 
Jag håller koll på hur mkt dagar du tar ut förresten. 
 
Han lyckas som vanligt trycka på en öm punkt. Vid överlämningen i måndags (efter pappas 2-veckorsperiod) reagerade inte Lilla alls som hon brukar, med glädje och komma rusande emot mig. Istället var hon väldigt avvaktande, och jag fick aktivt gå fram och krama henne. I vanliga fall kastar hon sig över mig. Och alla mammor blir nog oroliga när deras barn inte är som de brukar, som man känner dem. Men till skillnad från vad T tror gällde min oro honom. "Hur har hon haft det under dessa två veckor om hon kommer tillbaka sådan här?" Men så tänkte jag att jag kanske överreagerade, att det kanske var en normal reaktion på att vi varit ifrån varandra dubbelt så länge som normalt. Men så typiskt T att hugga på det betet direkt!
 
Att han tycker att vi kvinnor inte tänker är ingen nyhet. Vilken fin förebild det visar för våra döttrar....
 
Och jaha, det är jag som sätter mig själv i första rummet osv. Inga nyheter där heller.
 
Och ja, tack vare försäkringskassan vidriga regler har han fullständig makt över mig vad det gäller föräldradagar. Så fort han "inte är nöjd med mig" kan han återigen ta tillbaka sina dagar som han skrivit över på mig. Jag fattar inte att vi kan ha en system som är som gjort för att missbrukas av misshandlande föräldrar i en destruktiv relation. Det är nästan som om reglerna vore skrivna av just dem! Har man väl skrivit över dagar borde dagarna tillhöra den nya föräldern punkt slut. Men icke, makten ligger kvar hos den andra föräldern. Och det är snarare regel än undantag att män liknande T använder just dessa föräldradagar som utpressning.
 
Jag la idag ut en facebookstatus om att första dagens inskolning i förskoleklass gått bra. 2 minuter (!!!) senare hade jag ett mail från T:
 
Hörru inskolningen är väl inte denna vecka? Du vet Facebook kan du inte va hemlig ifrån.  Du har inte rätt att hänga ut mina barn på Facebook utan min vetskap
 
Han är sedan länge blockad på min Facebook, och jag har ändrat mina sekretessinställningar till att bara mina vänner ska se vad jag skriver. Och jag har försökt ta bort alla gemensamma vänner. Men på något sätt får han ändå reda på vad jag skriver. Men det är ett värdsligt problem, som Karlsson på taket skulle sagt!

Från Gotland i fredags

Publicerad 2015-08-09 22:32:11 i Allmänt,

Fredag ca kl 16:

Det här inlägget skrivs från en solig gräsmatta på Gotland. Och för engångs skull vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Så pass lugnt har det varit nu! Helt fantastiskt! Fast det innebär ju inte att jag sluppit motta diverse elaka/ironiska/ nedvärderande mail såklart, men det har åtminstone inte skett något utöver det vanliga.

I ett mail skrev T :

Du glömde skicka med barnens gummistövlar när mormor skötte överlämningen. Men det var såklart viktigare för dig att åka till Frankrike.

Men det patetiska försöket att väcka skuldkänslor funkade inte. Sen har han i otaliga mail nu försökt tvinga mig att ringa honom. Makt och kontroll, fortfarande snart 2 år efter separationen. Han vet att jag mår dåligt när jag måste prata med honom, men ändå ska han lyckas tvinga sig till det. Men än har han inte lyckats! Det ironiska är att han påstår att han inte tänker ta emot information om barnen via mail från och med nu, ändå har han tid att maila mig flera gånger per dag… Här är ett av ca 10 exempel på mail han skcikat på detta tema:

 Som jag tidigare informerat dig om diskuterar jag inte inskolning eller liknande via mail I fortsättningen  .nås på 070XXXXXX  24/7 Kan inte acceptera veckolånga diskussioner över mina döttrar i så pass viktiga frågor som skola etc När det gäller allmänt tex bilderna från min gamla vita dator . Detta kan tas på mail. 

Och idag kom det faktiskt ett kort och koncist mail angående förslag på överlämning av barnen på måndag! Inga gliringar, inga förnedrande påstående, bara saklig information. Tänk om vår kontakt alltid såg ut så? Tänk om jag kunde bli av med alla andra obehagliga mail? Tänk om…

Jag pratade med en väninna i en liknande situation och vi var båda överens om att sorgen över insikten att vi aldrig kommer få till ett bra samarbeta med våra X är större än sorgen över det kraschade äktenskapet. Men jag har tagit mig igenom det också, nu är det bara så det är.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela