ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Ja har inte glömt min blogg...

Publicerad 2015-03-30 23:01:21 i Allmänt,

...Jag har bara haft strul med Internet, fullt upp och börjat läsa en massa skönlitteratur igen. Ska försöka göra en ordentlig uppdatering imorgon. Nu är jag för trött.

JAAAA han skrev på ett avtal!!

Publicerad 2015-03-18 22:25:00 i Allmänt,

Nästan 18 månader efter separationen hände det äntligen, jag fick en underskrift på ett umgängesavtal! Som jag kämpat och slitit, trixat och förhandlat, lirkat och varit hård om vartannat. Men nu äntligen har vi ett påskrivet avtal!
 
 
Inte att jag för en sekund inbillar mig att han kommer hålla det, men utan avtal är man helt laglös har jag lärt mig, då kan han hävda vad som helst och jag har inga bevis på att vi sagt något annat. Men nu finns det bevis, nu har vi ett avtal!.
 
Idag är en bra dag!
 

Så löjligt men ändå så otäckt

Publicerad 2015-03-16 21:58:09 i Allmänt,

Jag har faktiskt varit jätteduktig den här veckan! Inte med att träna, inte med att låta bli kakor och jag har väl inte gjort något utöver det vanliga på jobbet. Men jag har inte läst min mail varje dag! Och jag lät det gå 4 (FYRA!!) dagar utan att jag svarade T. Och det kändes bara helt underbart, varför har jag inte gjort så tidigare? Jo, för att han alltid lyckas hitta något vi måste diskutera om barnen. Och då måste jag ju svara. Men den här gången tänkte jag bara "det får vänta". Och tänka sig, ingen dog av det! Och nog fattar jag att alla dessa diskussioner om barnen inte är för barnen egentligen, utan det är bara ett vapen för att lyckas fortsätta kontrollera mig.
 
Men jag kan inte låta bli att undra att min frånvaro på mailen bidrog till att han lät sin ilska få utlopp över grannarna. Eller var det faktum att grannen är kallad som vittne i den kommande rättegången som utlöste ilskan? Grannarna blev under natten mot söndag utsatta för skadegörelse. Bara de, ingen annan på gatan. Det skulle kunna vara vem som helst. Men det är det inte. Jag hyser inte minsta tvivel om att T ligger bakom. Men inga vittnen, inget inspelat, så det går ju inte att bevisa. Han kommer undan igen. Och han skickar ´mail till mig om att grannarna trakasserar honom! När det är andra gången han ger sig på dessa grannar, och han har förstört två bilar.
 
Men hur tänker han?! Troligtvis var han full, och om han inte tänker mycket i vanliga fall så blir det inte bättre när alkoholen kommer in i bilden. Skadegörelsen gick att sanera så det blev inga stora omkostnader för grannarna, och på ett sätt känns det mest tramsigt det T gör. Men samtidigt är det väldigt olustigt, ja rent ut otäckt. Han visar gång på gång att han bryter de spärrar normala människor har. Men var går hans gräns? Har han någon? Vad blir nästa steg?
 
Hittills har han ju aldrig fysiskt förföljt mig, aldrig spionerat utanför min lägenhet (vad jag vet). Är det en gräns han har, eller har idén bara inte slagit honom än? Om det är det senare så hoppas jag att det förblir så...
 
Jag förstår vittnen som inte vågar vittna mot mördare, med tanke på vad man kan utsättas för som vittne i en rättegång om en ynka misshandel...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela