Så var han blockad...IGEN!
Att man aldrig lär sig! Så fort han beter sig normalt i en dag eller två vaknar hoppet till liv, att det någonstanns där inne i denna varelse finns något mänskligt. Sen slår verkligheten till igen!
Jag har inte skrivit på jättelänge, och då har det som vanligt hunnit hända massor. Men jag börjar med lasagne-bråket helt enkelt för att det är så fånigt så man kan skratta åt det.
Förra måndagen var T hemma och vabbade med Lilla så jag fick åka hem till honom och hämta henne istället för att hämta på dagis. Och han betedde sig fullkomligt normalt, ja nästan lite artigt tillochmed! Lila hostade men han sa själv att hon varit pigg under dagen. Jag sa ingenting och till min förvåning frågade han inte om jag tänkte vabba nästa dag. Då hade jag svarat "vet inte", jag ville själv observera och prata med Lilla innan jag bestämde hur vi skulle göra på tisdagen. Men som sagt, han frågade inte ens så jag slapp slingra mig. Han frågade däremot Lilla om hon ville ha med sig lasagne, vilket hon villle. Så han skickade med 3 stora lådor lasagne (och i ärlighetens namn, han gör gudomlig lasagne).
Jag bedömde att Lilla kunde gå på dagis, hon fick en lite kortare dag på tisdagen och jag sa till dagispersonalen att om de tyckte hon var hängig var det bara attt ringa mig. De ringde inte, alltså delade de min uppfattning att hon kunde vara där.
Hela veckan kom sms efter sms på olika tema, mer eller mindre artiga, men alltid med frågan om jag hade vabbat eller inte. Jag svarade inte, eftersom jag inte tyckte han hade med det att göra. När han frågade hur Lilla mådde svarade jag såklart (att hon bortsett från hostan mådde bra). Som alltid går han till botten med saker han vill veta så när jag glad i hågen satte mig i bilen för att köra hem från jobbet på fredagen plingade mobilen till. Inte ett ont anandes tittade jag, och läste ett sms från T.
"Nu vet jag att Lilla varit på dagis hela veckan, för jag träffade henne när jag skulle till affären"
Han fick det att låta som om han råkat springa på en bkant, men man råkar inte bara springa på en 4-åring, även om affären och dagis ligger innom synhåll för varandra. Och sen följde en hel översvämning av sms och mail med 2 budskap.
1. Att jag ljugit för honom ( I HANS EFGET HUS!!) och sagt att jag skulle vabba.
2. Att han bara skickat med lasagnen för att vi skulle ha den TILL LUNCH när jag vabbade.
Här är ett litet urval:
"Du kan komma hit med matlådorna MED INNEHÅLL idag" (Aldrig i livet!)
"Du ljög dig till att få min mat, matlådor värda 270 kronor" (Var det av guld eller?)
"Jag har blockat dig för du söker bara bråk och svarar bara på det som passar dig.Jag har inte fått tillbaka mina 3 portioner mat än då du ljög om att du skulle vabba" (Jag hade inte sagt ett enda ord om att vabba)
"Så du blåste mig på maten. Fler än jag som tycker det var fult. Du söker alltid bråk så jag fortsätter blocka dig. (Underbart, då kan han ju inte opponera sig mot att jag också blockar honom?)
"Det här blir bara värre och värre, nu berättade Lilla att ni åt MIN lasagne till lunch och bjöd på när hennes bästis var där?!" (Jaha, skulle jag serverat annan mat till kompisen för att lasagnen var öronmärkt för familjemedlemmar?)
Note-to-self, aldrig aldrig någonsin ta emot någon från T. Inte ens när han säger att det är till barnen. Men hursomhelst fick jag nog och lade in Afirewall blocken på hans nummer igen, både privat och jobb. Man kan skriva ett meddelande som skickas när den blockerade person försöker nå fram. Eftersom det bara är han som är blockad funderade jag på att skriva något astöntigt typ "HAHA du kan inte nå mig!" men bestämde mig för att inte sjunka till hans nivå. Men en liten fuling lade jag in. Numera får han följande meddelande när han försöker skicka sms
"Meddelandet kunde inte levereras då numret är spärrat av mottagaren. Vänligen försök inte igen".
Jag menar, lite humor får man väl ha?
