ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Inget svar när man behöver det...

Publicerad 2016-02-21 09:22:03 i Allmänt,

I måndags var jag så arg att jag tuggade fradga. Lilla var sjuk och T hade försökt tvinga mig att vabba på måndagen, men jag vägrade eftersom vårt avtal säger att den som har barnen på morgonen (i detta fall han) ska vabba. Men jag stod på mig, och tillsist svarade han att jag kunde hämta henne vid fem istället. Men han var såklart tvungen att lägga till att jag var en värdelös mamma som tyckte dte var viktigare att jobba än att ta hand om mitt sjuka barn....
 
PÅ måndag smsade jag och frågade: 1. Om stora också var hemma eller om hon skulle hämtas på fritidsoch 2. Om Lilla hade feber idag med.
 
Jag fick till svar: Vem vet? Den som ringer får svar...
 
Inte ens de enkla frågorna kunde han svara på. Makt och kontroll. Tvinga mig att ringa honom mot min egen vilja, det är viktigare än att säta barnen först. Nåväl, jag tnkte inte låta honom vinna, jag lät bli att ringa och tänkte att det får väl visa sig. Han brukar hålla båda barnen hemma om ett är sjukt, så jag bestämde mig för att chansa på det. Och huruvida Lilla hade feber eller inte skulle jag få undersöka själv. Det hade ju varit trevligt att kunna förbereda mitt jobb i förväg på att jag skulle vabba på tisdagen om hon fortfarande hade feber. Men nåväl, även mitt arbete fick väl anpassa sig efter mi exmakes nycker...
 
Men gissa om jag kände mig som en idiot när jag plingade på Ts hus kl 17 och inte visste om jag skulle mötas av ett eller två barn? Först öppnade han inte, och jag började få magknip och minnesbilder från första halvåret efter separationen dök upp. Då han vägrat öppna och jag vid två tillfällenen fått ringa socialjouren och polisen. Skulle det hända igen, hade vi ändå inte kommit förbi den fasen iaf? Tänk om han ändå lämnat lilla på dagis, trots att hon borde varit hemma? Jag tog upp mobilen och ringde dagis. Jag kände mig återigen som en komplett idiot när jag sa
- Hej, detta är Lillas mamma. Är hon där idag?
(Vad är det för mamma som inte har koll på om hennes dotter är på dagis eller inte?!)
-Nej hon har varit sjuk idag, svarade fröken med vänligt tonfall och precis då öppnades dörren till huset. Det hade då gått ca 5 min sen jag först ringde på, men det förklarade T med att han och båda barnen somnat. Av hans sömndruckna uppsyn att dömma talade han sanning. Och vad skönt, då var Stora också där iaf. Jag fick gå in, väcka dem, packa in i bilen och köra hem. Och Lilla var brännhet. Innan vi åkte frågade T Stora om hon vile ha med sig av hans lasagn, varpå stora skrek JAAAAA. Och T gav mig en form med lassagne för 6 vuxna personer. Han skickade också med ett glasspaket. 
 
"Han avväpnar mig med en j-la lasagne! Hur ska jag nu kunna skälla ut honom via mail ikväll för att han inte svarat på mitt sms?". När man läser om misshandlande män så är en stor viktig del av deras agenda att skapa förvirring. Och det är T expert på. Det vore så mycket enklare om han alltid vore en idiot! Men just när jag är som argast gör han något till ynes jättesnällt...
 
De följande dagarna fick jag en mängd sms där han frågade om han skulle komma förbi med frukt. Jag svarade att vi hade så det räckte. Vid ett tillfälle ringde han. Jag svarade inte. 2 min senare ringer han på dörren istället. Kontroll. Och frågar om jag vill ha barnens gummistövlar som blivit kvar hos honom. Eftersom det var -13 ute så sa jag att det inte behövdes, men om han hade dem i bilen kunde jag ändå ta dem. Det hade han inte. Men han kunde komma förbi med dem vid annat tillfälle. Kontroll...
 

En oväntad nyhet på nattklubben

Publicerad 2016-02-14 16:01:34 i Allmänt,

Igår var en händelserik dag. Jag fick sms från T där han frågade om jag kunde köpa nässprayoch lördagsgodis åt barnen eftersom de var sjuka så de kunde inte åka och handla själva. Det gjorde jag och åkte hem till dem och lämnade det. Vi fikade och tjejerna pratade i mun på varann av allt de ville berätta och visa för mig. Igen fick jag den där varma underbra känslan av att mina döttrar faktiskt har dte bra hos pappa. Så många kvinnor i min  sits har helvetet att vara tvugna att tvinga iväg sina barn till en pappa som utsätter barnen för våld, trots att barnet på alla sätt visar att det inte vill... Men i  Sverige är pappans rätt till sina barn större än barnens rätt till en trygg uppväxt.Så jag är så tacksam att jag slipper det problemet.  det är ä
 
- Det är ju så här det ska vara. Man ska vara 2, sa T när vi alla 4 satte oss och lekte med lego.
- Du får väl  hitta någon ny då, sa jag för att styra bort samtalet från det jag visste att han syftade på.
 
Allt kändes så normalt! Och harmoniskt! Inte så att jag för en endaste sekund skulle fundera över att gå tillbaka men det är ändå skönt. Det känns som om jag varit i en värld som varit vänd uppoch ner och nu plötsligt är den rättvänd igen. Eller var. För några timmar iaf.
 
Strax efter att jag kommit hem fick jag följande sms:
 
Kul att du kom. Du sa vid nått tillfälle att jag skulle skaffa nån ny. Inte så lätt när man mistat någon så fin som du som stämmer in på allt. Lever hellre ensam på minnena. Du är den jag velat ha.
 
Suck. Och åter suck. Skulle jag svara att det aldrig nånsin kommer bli vi igen? Men det har jag ju gjort så många gånger förr. Och terapeutens svar skulle varit tydligt. Ignorera. Så jag gjorde just så.
 
Sen hade jag en supertrevlig kväll med vänner, vi drack vin och spelade ett spel. Sen gick några av oss ut och dansade. Och där sprang jag på huvudtränaren för Storas fotbollslag, som jag varit hjälptränare i. Ingen av oss var särskillt nyktra, och efter att glatt ha kramats som gamla vänner sa han något i stil med.
 
- Vad är det med ditt ex? Han verkar inte riktigt klok. Han fullständigt mailbombade mig i somras om att jag måste sparka dig, att du är olämplig med barn och en dålig förebild. Och vi pratar inte ett mail. Utan MÅNGA...
 
Att han fortfarande kan göra det (T alltså)! Han kan fortfarande förvåna mig med sina dumma påhitt. Att gå och snacka skit om mig bakom min rygg med nya bekantskaper, fy så lågt! Det har gått 16 timmar sen jag fick veta det och jag är fortfarande rosenrasande! POch sdan total kontrast mot lugnet i hans hus tidigare samma dag...

Jag gjorde något dumt...

Publicerad 2016-02-08 22:34:42 i Allmänt,

I lördags gjorde jag något riktigt dumt. Jag ringde T. Men vu tar det från början.
 
Jag frågade barnen om de ville äta lunch på ikea och sedan leka på deras lekland, varpå de blev jätteglada och vrålade jaaaa. En win-win-situation, barnen blev gada och jag slapp laga mat och ta hand om disk.Sagt och gjort vi gick ut till bilen, satte oss i bilen och... bilen startade inte! Den var tvärtyst. Min första gissning var batteriet. Om någon bara kunde komma med startkablar kanske vi kunde komma iväg ändå. Min första impuls var att ringa T. Men sist jag berättat för mina vänner att jag bett T om hjälp med en elsladd till en lampa hade flera protesterat och sagt att nästa gång skulle jag ringa dem istället. Så, även om det tog emot testade jag att ringa två olika vänner som båda bor i närhete. Ingen svarade.Så skulle jag? Det vore ju så skönt att få igång bilen! Visserligen hade jag assistansförsäkring men det skulle ju säkert dröja innan de kunde komma. Jag testade hemtelefonen och hans jobbmobil, inget svar. Med viss tvekan gick jag in i afirewallappen och kunde den vägen ringa hans privata mobil utan att ta bort spärren på det numret. vad skönt, det hade kännts som ett steg tillbaka att ta bort blockaden...
 
Han svarade att han var påväg in till stan, men skulle genast vända. Sagt och gjort och en stund senare stod han där. allvarlig, hjälpsam och...fullkomligt normal. Jag kommer aldrig vänja mig vid det schizofrena i situationen att ena sekunden ha att göra med en galning och i nästa sekuns en "vemsomhelst". Och att aldrig veta vad jag kan förvänta mig. Hursomhelst kom han fram till att bilen verkade ha kortslutit sig och jag borde ringa bärgare istället. Suck, då hade jag krupit till korset och bett om hjälp helt i onödan. Han erbjöd sig dock att skjutsa oss till Ikea efter att vår bil blivit hämtad. Spendera min lördag med T hade inte ingått i mina planer men barnen vrålade glatt JAAA, så jag accepterade erbjudandet. Så, en timme senare var bilen bärgad (han hade testat med startkablar men det gick inte) och jag och barnen satt i Ts bil påväg till stan. Han släppte oss vid Ikea och åkte själv och gjorde några ärenden, sen hämtade han oss och vi åkte tilllsammans till en matbutik. Och det var inte så dumt faktiskt. Även om han har svårt att sätta gränser, speciellt mot Lilla, så var det ändå en trevlig känsla att se dem tillsammans, han och barnen. De verkade känna sig trygga med honom, och det är nog bland det viktigaste som finns just nu. Vi åkte hem, jag tackade för skjutsen och han sa:
 
- Jag blev riktigt rörd att du ringde mig.
 
Jag fick en obehaglig känsla av att jag nog skulle få ångra detta. Och jodå det har jag redan gjort. Han ringde mig på arbetstid idag, och jag svarade mest för att jag visste att han annars kulle fortsätta ringa. Han frågade mest om bilen, men när verkstaden ringde fick jag en ursäkt att snabbt avsluta samtalet. Några timmar senare skrev han ett sms:
 
Ring mig. Jag vill diskutera Storas kör.
 
Jag svarade att jag var upptagen, att jag anmält henne denna termin också. Då ringde han upp. Såklart, inte kunde han respektera att jag skrev att jag var upptagen. En kort sammanfattning av samtalet var att vi börade bråka om Storas aktiviteter. Han vill inte ta henne till simskolan. Han gjorde sig osams med alla i fotbollslaget, och nu är han osams med körledaren, så nu ska hon inte få gå där heller... Och så kom det jag väntat på:
 
- Nu när jag var så snäll och hjälpte dig med bilen i lördags så behöver väl inte du börja tjafsa med mig?
 
Som ett brev på posten. Så nästa gång ringer jag bärgare direkt! Att man aldrig lär sig...
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela