Teknikens under...
Det har varit en relativt lugn påsk. Skönt med vila och jag har läst en massa, ett intresse jag hade innan barnen kom, men som jag tappat bort på senare tid. En av kvällarna var jag på maskerad. En kompis tog bild på oss och lade ut på facebook och taggade mig. Jag har sedan länge blockat Honom där efter att han skrivit en massa elaka kommentarer. Varje människa med lite logiskt tänkande borde kunna förutse att om man är elak mot en facebook-kontakt kommer man förlora den kontakten. Ändå blev han jätteförvånad och jättearg när jag tog bort honom efter att han skrivit att det var rätt åt mig att jag låg magsjuk... Nåväl, min vän är inte heller vän med honom på facebook, så hon sa att han inte skulle kunna se bilden. Sedan gick andra vänner in och kommenterade och gillade bilden, och jo då, nog fick jag ett sms från Honom där han frågade hur jag kunde gå på fest när jag var förkyld.
J-la Fb! Fast klart man får skylla sig själv, vi hade ju kunnat låta bli att lägga ut bilden. Men hade jag bett henne ta bort den av rädsla för att Han skulle se den så styr Han mig ju fortfarande. Så just därför, för att visa för mig själv att mitt handlande inte avgörs av vad han kommer säga, lät jag henne lägga ut den. Kanske kan det skicka en signal till honom också...
Tekniken har både blivit min värsta fiende och en allierad. Innan separationen hade Han installerat ett spionprogram på vår gemensamma dator så att den loggade allt jag gjorde, han kunde i efterhand få fram inte bara vilka sidor jag besökt, utan även privata meddelanden jag skrivit. DEn synden erkände han faktiskt för mig, fast han ansåg ju inte att det var fel gjort av honom egentligen...
Vid flera tillfällen tycktes han veta var jag varit, men det var bara en obehaglig känsla jag skakade av mig. Tills jag en kväll (efter separationen) gick på teater med en vän. Efter teatern bestämde vi oss för att ta en drink och gick till bar A. Vi tyckte det var för hög musik och fortsatte efter en liten stund till bar B. Det var väldigt lite folk på bar B och ingen jag kände igen.
Nästa morgon har jag fått sms från Honom: Var det trevligt på bar A och bar B igår?
Då gick det från en obehaglig känsla till en obehaglig vetskap. Han spårade mig på något sätt. Det fanns ingen annan möjlighet att han kunde veta att vi varit på just bar A och bar B. Det tog inte lång tid att räkna ut att det måste vara via mobilen, så jag bad en datakunnig vän kolla upp om det kunde vara så. Det hon upptäckte var skrämmande. Det fanns mängder av sätt att spåra någons mobil, man behövde varken vara datasnille eller miljonär för att kunna göra det. Hade jag tur var det bara en app, hade jag otur hade han fått tag i min mobils tillverkningsnummer. I det senaste fallet fanns det inget att göra , han skulle kunna spåra mobil så länge han ville. Det fanns också program att installera så att min mobil fungerade som en mikrofon som han kunde avlyssna (oavsett om mobilen var påslagen eller ej). Och om jag mot förmodan hittade dessa dolda program och avinstallerade dem, så var det troligt att de var konstruerade så att programmet bara låtsades avinstalleras, men låg kvar ändå.
Några månader efter separationen skulle jag logga in på min internetbank med förenklad inloggning. Till min förvåning fungerade inte min kod. Jag ringde banken och fick veta att den blivit spärrad efter 3 misslyckade försök. Behöver jag tillägga att jag inte gjort ett enda misslyckat försök?
Men numera använder jag tekniken till min fördel också, har installerat en app som kan banda mina telefonsamtal och jag har köpt en dold kamera. Där var det också en ny värld som öppnade sig för mig. Jag trodde bara det var James Bond som hade kamerapennor med mera, men 2014 kan vem som helst gå till affären och köpa sig en sådan för några hundralappar. Jag har dock inte fått användning för den än...
