ofredad.blogg.se

Så, efter att ha väntat två timmar på mig utanför mitt hotell åkte vi till hans hotell där han bokat ett extra rum. Min vän tyckte fortfarande att han var obehaglig, men jag blev närmast imponerad av hans envetna försök att få mig på fall. I bilen berättade han att den unga flickan i receptionen tittat på honom oförstående när han kvällen innan försökte reservera ett ytterligare rum.
- Men du har ju redan ett rum?
- Ja, men jag vill ha ett rum till.
- Varför det? frågade flickan fortfarande helt oförstående.
- Jag vill det. Finns det ledeiga rum?
- Jaaa, men du måste betala för det...?
- Klart jag ska beta för det! Kan du vara snäll opch boka ett extra rum åt mig? Då hade hon ryckt på axlarna och bett om 120 euro för rummet. Nervös, men förväntasnfull gick jag in i vårt nya rum och vi hamnade på sängen. "Äntligen! Efter ett tre dagar långt förspel, nu...!" hann jag precis tänka innan han vänligt men bestämt sköt mig åt sidan.
- Vi har inte bråttom, vi har hela natten på oss! sa han och reste sig. Jag stirrade på honom. Det var andra gången han låg brevid mig på en säng i ett ostört rum och inte ville bli intim... Que Pasa?! Han verkade ju verkligen tycka om mig med sin minst sagt ihärdiga uppvaktning, och han var italienare, så vad var problemet? Han var då typiskt italiensk på andra sätt och levererade klicher som att han ville ge mig hela världen, att han kunde sitta och titta i mina ögon resten av sitt liv osv osv. Att jag inte riktigt lyckades hålla mig för skratt när han sa sådana saker verkade mest roa honom. Men när jag försökte mig på samma spel och sa att jag inte ville ha någon efterätt eftersom han var söt så det räckte, då var det hans tur att skratta. Och hans favoritsvar var "de lo que tu quieras" vilket på ett ungefär betyder "Precis vad du vill". Så han pratade som en italienare, men älska som en italienare verkade det aldrig som om jag skulle få veta om han gjorde...

Jag gick ner och väntade i hotellbaren medan han tog en dusch, sen gick vi till en bar och drack sangria. Han hade på inget vis brottom att återvända till hotellet, utan när kannan var tom ville han först ta en promenad och visa mig byn. Sightseeing var inte vad jag tänkt spendera natten med, men jag ville inte göra fler misslyckad försök att kasta mig över honom så jag följde snällt med. Klockan var över midnatt när vi återigen gick in på hotellrummet. Och då tillsist, gav han med sig...

Han hade lovat min vän dyrt och heligt att jag skulle vara åter på vårt hotell 9.00 nästa morgon. 15 minuter sena blev vi. Vi tog ett långt och känslosamt farväl av varandra och han lovade att han skulle komma och hälsa på mig. Jag varken trodde eller misstrodde honom utan tänkte att det lär visa sig med tiden om han menade alla kärleksförklaringar eller inte. Vi kysstes en sista gång (trodde jag).

 

Klockan ett samma dag ringde han och berättade att han åter var i vår by för att han hoppades träffa mig en liten stund till. Jag lovade ringa upp lite senare eftersom jag satt lite illa till, eller snarare satt med fötterna i fiskspabad. När jag inte ringt upp efter 20 minuter ringde han igen. Den här gången bjöd jag in honom till vår pool, och när han dök upp den gång var jag glad, inte chockad, att se honom. Ok, lite förföljartendenser, men än sen då? En semesterflirt, vad spelar det för roll hur han är som en seriös pojkvän? Det  lär jag ju aldrig få veta ändå...

Sammanfattningsvis så lämnade jag en tårögd italienare bakom mig när transferbussen kom. Och till min egen stora förvåning insåg jag att mellan alla klicheer och sitt efterhängsna sätt, så hade han lämnat ett starkt avtryck i mitt hjärta. För första gången på många många år kände jag mig förälskad! Och det i sig är en lycka, eftersom jag varit rädd att min förmåga att förälska mig föralltid blivit förstörd. Men tydligen inte, och nu fladdrar fjärilar i magen på mig, jag kan plötsligt börja le mot tomma intet när jag kommer att tänka på honom och plötsligt har jag koncentratinssvårigheter av mycket angenämare anledningar än innan!