Finns det ett slut på detta?
Alla som stöttar mig (och ni är många!) är övertygade om att det gör det. Och min väninna som jag nämnde förut, hennes våldsamma X har hittat nya offer och gör sig bara påmind i hennes liv då och då. Men ändå tvivlar jag. Jag måste tro att det kommer bli bättre för att orka, men innerst inne är jag inte så säker. När det fullständiga kaoset bröt ut talade jag om att jag hoppades att ”poletten skulle trilla ner” hos Honom. En kär vän, och en klok sådan sa: Jag är rädd att det inte finns någon polett. Jag svarade: Det är klart det gör. Det måste det göra! Men nu, ett halvår senare är jag övertygad om att vännen hade rätt. Han kommer aldrig någonsin i hela sitt liv förstå. Mitt hopp står till att han en dag tröttnar. Och jag är övertygad om att jag skulle få det lättare om han träffade en ny, men ändå kan jag inte önska det. Jag kan inte önska någon annan kvinna in i hans våld.
När nyheten om vår separation spreds fick jag ett långt sms från hans senaste X. Hon sa att hon var så himla ledsen att hon inte varnat mig för honom, men att han kunde ju vara så charmig och snäll i början så jag hade nog ändå inte trott henne. Först tänkte jag också det, varför varnade hon mig inte?! Men sen insåg jag att hon hade rätt. Skulle den där söta, lite småblyga killen som spontant kom med rosor en helt vanlig vardag vara en demon? Han som aldrig valde polarna framför mig? Han som alltid hellre kröp ner i soffan och myste med en kopp te än att dricka öl på krogen? Och Han hade ju berättat vilket psykfall hon var, klart hon ville smutskasta Honom…
Men för att återvända till rubriken, blir det nånsin bättre? Jag vill tro det, men än har det inte blivit det.
