Är jag en stalkermagnet?!
I lördagskväll fick jag meddelande via Facebook från någon jag inte kände igen (man, ca 55 gissar jag):
Jag saknar dig, dina tjejer och hundarna!
Jag bestämde mig för att fråga rakt ut om jag borde veta vem han var. Uppenbarligen visste han ju en hel del om mig. Eller hade han bara sett mina bilder på fb och lagt ihop ett och annat? Jag behövde inte undra länge. Nästa meddelande löd:
Vet inte. Vi är grannar på parkeringen och vi har köksfönster mittemot varann. FB föreslog dig som vän, så jag bestämde mig för att fråga, men det var kanske dumt?
Så himla konstigt! Mittemot mig bor en familj, en man med fru och två barn i tonåren! Visst har vi lite insikt till varandra, och i ärlighetens namn har jag nog någon gång kastat en avundsjuk blick in på deras mysiga middagar med det som ser ut att vara den svenska kärnfamiljen. Men det var innan jag visste att mannen skickar meddelande till sina kvinnliga grannar via Facebook...Jag kanske överreagerar men jag tycker inte det är ok! Jag har inte och kommer inte svara på meddelandet.
