Inga papper från skolan
Eftersom Stora ska börja förskoleklass till hösten var det ett föräldramöte i maj. Kallelsen skickades bara till pappan eftersom barnen är skrivna där, men en omtänksam mamma till en av Storas vänner berättade det för mig, så jag kunde gå dit. Väl där pratade jag med fröknarna om hur viktigt det var att all information skickas till både pappan och mig eftersom han inte förmedlar någon information alls till mig. De bemötte mig med vad jag upplevde som förståelse och medkännande, det var som om de förstod vilken ravin av händelser som ligger bakom ett sådant kort uttalande. Och de lovade se till att även jag fick informationen.
I förra veckan hörde samma mamma av sig igen och berättade att de nu fått kallelse till det individuella samtalet som skulle vara vid skolstart. Tror ni jag fåt något brev?! Nej, då, inget brev här inte! Och om det nu är så svårt att ordna att jag också ska få papprena, stå då inte och lova att jag ska få det!!
Jag blir så less! Hur svårt kan det vara?! Och vad som gör mig ännu mer less är att jag inser att detta är bara början av något jag kommer få kämpa med under barnens hela skolgångar...
