Så löjligt men ändå så otäckt
Jag har faktiskt varit jätteduktig den här veckan! Inte med att träna, inte med att låta bli kakor och jag har väl inte gjort något utöver det vanliga på jobbet. Men jag har inte läst min mail varje dag! Och jag lät det gå 4 (FYRA!!) dagar utan att jag svarade T. Och det kändes bara helt underbart, varför har jag inte gjort så tidigare? Jo, för att han alltid lyckas hitta något vi måste diskutera om barnen. Och då måste jag ju svara. Men den här gången tänkte jag bara "det får vänta". Och tänka sig, ingen dog av det! Och nog fattar jag att alla dessa diskussioner om barnen inte är för barnen egentligen, utan det är bara ett vapen för att lyckas fortsätta kontrollera mig.
Men jag kan inte låta bli att undra att min frånvaro på mailen bidrog till att han lät sin ilska få utlopp över grannarna. Eller var det faktum att grannen är kallad som vittne i den kommande rättegången som utlöste ilskan? Grannarna blev under natten mot söndag utsatta för skadegörelse. Bara de, ingen annan på gatan. Det skulle kunna vara vem som helst. Men det är det inte. Jag hyser inte minsta tvivel om att T ligger bakom. Men inga vittnen, inget inspelat, så det går ju inte att bevisa. Han kommer undan igen. Och han skickar ´mail till mig om att grannarna trakasserar honom! När det är andra gången han ger sig på dessa grannar, och han har förstört två bilar.
Men hur tänker han?! Troligtvis var han full, och om han inte tänker mycket i vanliga fall så blir det inte bättre när alkoholen kommer in i bilden. Skadegörelsen gick att sanera så det blev inga stora omkostnader för grannarna, och på ett sätt känns det mest tramsigt det T gör. Men samtidigt är det väldigt olustigt, ja rent ut otäckt. Han visar gång på gång att han bryter de spärrar normala människor har. Men var går hans gräns? Har han någon? Vad blir nästa steg?
Hittills har han ju aldrig fysiskt förföljt mig, aldrig spionerat utanför min lägenhet (vad jag vet). Är det en gräns han har, eller har idén bara inte slagit honom än? Om det är det senare så hoppas jag att det förblir så...
Jag förstår vittnen som inte vågar vittna mot mördare, med tanke på vad man kan utsättas för som vittne i en rättegång om en ynka misshandel...
