ofredad.blogg.se

Jag är ett skolboksexempel av ett barn uppvuxet i en dysfunktionell familj präglad av alkoholmissbruk. Trots att mitt enda mål i livet var att inte gifta mig med en man som påminde om min pappa, var det precis vad jag gjorde. Psykisk misshandel, hot och utpressning blandades med gömda spritflaskor, rattfylleri och lögner i mitt eget äktenskap. Hösten 2013, efter att min make sagt att han skulle döda mig, bestämde jag mig slutligen för att lämna honom. Jag trodde att skilsmässan var min nyckel till frihet, men jag har insett att kampen är betydligt längre än så…

Inga minnen ikväll heller...

Publicerad 2017-01-24 23:20:00 i Allmänt,

Nu har vi precis ätit middag och har en liten paus innan kvällsfilmen "Gilbert Grape" går igång. Igår fick vi se "Svinalängorna", och vilken vidrig film, fy sjutton!! Vi fick tydliga instruktioner att känna efter och fundera på vad filmen väckte i oss och att inte jämföra. Sorg och elände går inte att jämföra, då skulle det bara vara att tänka på situationen i Syrien så skulle alla friska människor i vårt land vara lyckliga. Men så funkar det inte. Och ändå är det så svårt att låta bli!! När jag såg filmen kände jag en lättnad att min pappa iaf inte drack sig medvetslös, jag har aldrig behövt hjälpa honom upp från golvet. Jag har aldrig torkat spyor efter honom eller bäddat rent i hans säng. Han har "bara" blivit sladdrig och vinglig. 7 kvällar i veckan. 
 
Fem timmar senare :
Det visade sig att jag hade lika svårt med dagens uppgift som gårdagens. Igår skulle vi skriva ner negativa minnen som vi har av våra föräldrar. Idag var uppgiften densamma men med positiva minnen istället. Och precis som igår satte jag mig ner redo att skriva så pennan glödde. Och kom inte på en enda sak. När jag skulle skriva ner positiva minnen jag upplevt med mina föräldrar dök det visserligen upp en massa glada härliga minnen. men inga som var med mina föräldrar. Antingen var det med mina vänner, när jag var helt själv eller med en sak. Och det är ju helt galet!! Men min mamma då, hon som var så kärleksfull, henne måste jag väl ha en massa glada minnen av? Ja och nej. Det finns massor av trevliga stunder, men eftersom oron att pappa när som helst kunde dyka upp, full eller arg, så var det alltid med en viss oro och ångest om man skrapade på den glada ytan. Det gick inte att njuta av lugnet när stormen ven runt hörnet... Men jag kom ändå på några ljusa stunder med min mamma, med det gemensamt att pappa var på behörigt avstånd. Fredagsfika med mamma och mina bröder tex, det minns jag med glädje.  Och det var kl 15, och alltså 3 hela timmar innan pappa kom hem från jobbet. Det var lugnt och tryggt och kärleksfullt.
Nej nu måste jag sova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela